Centerpartister ute i landet tycker inte om partiets deltagande i den borgerliga alliansen. Det är slutsatsen av Svenska Dagbladets rundringning till partiets distriktsordförande. Bara sju av 27 distrikt står helt bakom allianssamarbetet. 14 distrikt vill se ett lösare samarbete, oklart hur, medan sex helt vill bryta samarbetet och se Centerpartiet gå fram utan samarbetspartners i valet 2014.

Resultatet är egentligen ingen överraskning. Förra sommaren gjordes en liknande undersökning, med ett liknande resultat. Centerföreträdarna känner sig uppenbarligen inte helt bekväma i allianskostymen. Den här typen av klagomål hörs sällan från folkpartister eller kristdemokrater trots att inte de heller rosar opinionsmarknaden för tillfället.

En av distriktsordföranden vill att Center ska vara mer "olydigt och provocerande". Det låter som en bra slogan för en tonårstidning men knappast för ett politiskt parti.

Det är påtagligt att Centerpartiet har haft svårast av de mindre borgerliga partierna att komma till rätta med sin situation. Medan Jan Björklund och Göran Hägglund funnit specialområden där de kunnat dominera har det samma inte skett för var sig Maud Olofsson eller Annie Lööf. Det blev tydligt under den senaste partiledardebatten där Björklund förde alliansens talan i skolfrågor och Hägglund i socialförsäkringsfrågan.

Näringslivsfrågor, som är Centerpartiets huvudportfölj i regeringen, har inte blivit någon succé. Dels för att man hämmas av den moderata kontrollen över ekonomiska frågor, dels för att den inte känns helt kompatibel med partiets rötter i småskalighet. Partiet skulle nog tjäna på att Annie Lööf tog sig an ett område som är lättare att kontrollera, till exempel miljö eller glesbygd.

Eller så kan hon ju fråga Reinfeldt om hon får byta till infrastrukturportföljen mot näringspolitiken.