Detta visas i en undersökning nyligen av medieanalysföretaget Retriever. Detta är inte unikt för Sverige. Segraren i det italienska valet – Femstjärnerörelsen – bedrev sin valkampanj nästan helt på sociala medier. Och utan internet hade Donald Trump troligen aldrig blivit president.

Också opinioner långt mer extrema än Sverigedemokraterna är starka på sociala medier. De högerextremas nätaktivism handlar mycket om att ta sig in och påverka samtalstonen i olika nätforum. Ett mycket uppmärksammat fall var när Åhléns la ut en reklambild av en svart pojke i luciakrona inför julen 2016.

Det ledde till hånfulla och hatiska kommentarer på en sluten facebookgrupp, bestående av högerextremister och rena nazister. På några timmar spridde sig kommentarerna från den slutna gruppen till rader av andra grupper på nätet och till Åhléns Facebooksida, där ungefär 500 hatiska kommentarer flödade in.

Det finns många av sådana slutna grupper på Facebook. Det skapar också uppfattningen, hos många som delar, att det finns stora grupper som tycker just som de och att de därför representerar den sanna folkviljan.

Nätaktivisterna påverkar vad som delas och i vilken omfattning. Åtskilligt som publiceras har fler läsare via delningar än hos den ursprungliga källan. Ett exempel när Jimmie Åkessons och Mattias Karlssons skrev en artikel i Wall Street Journal i februari förra året om att Donald Trump hade rätt i sitt utfall mot Sverige. Den artikeln delades flera miljoner gånger.

Det svar som justitieminister Morgan Johansson skrev i samma tidning delades däremot bara några tusen gånger. Det är talande för vilken opinion som dominerar bland nätaktivister.

En förklaring till den ojämna fördelningen av opinioner på sociala medier är att misstänksamheten och bristen på förtroende för de traditionella medierna är störst ute på högerkanten. Det blir då naturligt att söka sig till åsikter och information på nätet.

Retrievers chef för sociala medier kommenterade undersökningen med att det inte är SD som är överrepresenterat utan de andra är underrepresenterade. Och att SD har förståelse för hur sociala meder fungerar och en medvetens strategi – och det har inte de andra partierna.

Den viktiga skillnaden mellan de högeraktivistiska och de traditionella politikerna är att de förstnämnda inte bara kommenterar hos ”vänner” eller dem de följer, utan att de aktivt söker upp ståndpunkter och diskussioner.

Debatt, samtal och meningsutbyten av olika slag är centrala inslag i en demokrati. Det finns knappast en riksdagsledamot som inte sätter sig på tåget och är borta mer än en dag för att tala för 30 medlemmar någonstans i landet. Men att samma person skulle ägna 2-3 timmar om dagen åt att gå in i diskussioner på sociala medier förefaller avlägset.

Ändå är de sociala medierna idag opinionsbildningens sannolikt viktigaste forum. I Demokratiutredningen redovisade vi en undersökning om hur förstagångsväljarna fått sin information i valet 2014. Svaret var: Facebook! Att de traditionella politiska partierna i så hög grad lämnar walkover på nätet är ansvarslöst.