Svar: Regionrådet Mats Johansson, som alltså är regionstyrelsens ordförande. Frågan är hur många som omedelbart kommer på namnet och om Mats Johansson blir igenkänd i kön i matvarubutiken?

I Östergötland är ändå de lokala medierna starka och bevakar den lokala politiken. I Stockholms läns kommuner är bevakningen i stort sett obefintlig.

Idag har 36 000 svenskar politiska förtroendeuppdrag. Det innebär en förtroendevald per 275 invånare. Går vi tillbaks närmare 50 år fanns det 200 000 förtroendevalda, d v s en per 40 invånare. Då var chansen att träffa en av sina företrädare på bussen eller i Konsumkön mycket stor. Idag har de förtroendevalda blivit långt mer anonyma. Kommunalpolitiken ligger i hög grad i rikspolitikens slagskugga. Förr skiljde sig valresultaten i kommunal- och landstingsval mer från riksdagsvalet än de gör nu.

Vad är det som hänt? Fyra olika saker:

* 1970 avskaffades det gamla tvåkammarsystemet och gemensam valdag för riksdagsval och lokala val genomfördes. Då försvann alltså de särskilda kommunala valrörelserna. När Sverige 1994 förlängde valperioderna till fyra år fick vi längst mellan val av alla demokratier.

* 1971 genomfördes den stora kommunreformen då kommuner sammanslogs. Sverige har gått från som mest 2532 kommuner till 290.

* Därefter har succesivt antalet kommunala nämnder minskat. Allt fler beslut tas av kommunstyrelserna. Det innebär i praktiken större tjänstemannastyrning.

* 1969 infördes ett lokalt partistöd. Syftet var att stärka den lokala politiken. Men största delen av medlen har slussats vidare till de centrala partiorganisationerna.

Detta innebär att klyftan mellan väljare och valda ökat.

Visst finns det en och annan välkänd kommunalpolitiker. Lars Stjernkvist lär säkert vara igenkänd på stan i Norrköping. Men han har gjort en stor del av sin karriär i Stockholm. Den kommunala och regionala politiken betyder inte sällan mer för väljarna än vad rikspolitiken gör. Ändå är kommunalpolitiken och dess företrädare så pass okända. Vad ska man då göra?

En viktig åtgärd är att försöka bryta maktkoncentrationen och elitiseringen i den lokala politiken. Att helt enkelt sprida uppdragen och låta färre samla på sig många uppdrag. Det lokala partistödet bör också omformas så att det verkligen ger de lokala delarna av partiorganisationerna möjlighet att nå ut.

Men viktigast vore att avskaffa den gemensamma valdagen och införa region- och kommunalval skilda från riksdagsvalen. Vi skulle då få val vartannat år. Vilket skulle ge väljarna större möjlighet att göra sin röst hörd. Vi vet ju att nästan alla de amerikaner som röstade på Donald Trump instämde i påståendet ”ingen lyssnar på sådana som jag”. Att inte ge människor möjligheter att rösta mer än vart fjärde år är ett sätt att bereda marken för populistiska partier

De två politiska partier som längst argumenterade för att den gemensamma valdagen skulle avskaffas är Centerpartiet och Liberalerna. Men även om de formellt har kvar uppfattningen driver inget parti kravet på speciella lokala val. Kanske tycker man det är för jobbigt att ha val ofta och partiernas sjunkande medlemstal gör det organisatoriskt besvärligt.

Men det är inget skäl till att inte bryta den lokala demokratins försvagning.