I dagarna är det skolavslutning. När gymnasieeleverna kommer tillbaka efter sommarlovet kommer de att märka att det inte är långt till den 9 september, valdagen. Samhällskunskapen tar sikte på valet. Till de flesta skolor kommer ungdomsförbund och partier. Många genomför skolval där eleverna dagarna innan valet får rösta.

Kring 2014 års val blev det debatt om extremistpartier skulle få komma till skolorna. Men en statlig utredning har slagit fast att rektorerna avgör och att riktlinjen är ifall ett parti är representerat i riksdag, landsting eller kommun. Ett annat problem 2014 var att de etablerade partierna ibland uteblev från skolorna i de utsatta förorterna, vilket bidrar till att de som bor där inte blir delaktiga i demokratin. Förhoppningsvis blir det annorlunda i år.

Dagens elever borde skolas in i demokratin. De auktoritära regeringar som fått makten i Polen, Ungern och nu senast i Slovenien har blivit framröstade i allmänna val. Att värna om demokratin och dess institutioner handlar om kunskap, ifrågasättande och engagemang.

Därför är samhällskunskapsundervisning, källkritik och skolval bra inslag. Men skolval är låtsasval. Det borde finnas ett mer grundläggande demokratiskt inslag i skolorna, något mer än att leka demokrati.

Ett problem i Sverige är att en stor majoritet av befolkningen inte anser sig lyssnade på. Av Demokratiutredningens forskning framgår att 85 procent av svenskarna inte anser sig ha något politiskt inflytande mellan valen. Det är en brist i demokratin som gynnar populistiska rörelser. Såväl i USA som i Italien har dessa lyfts fram av att väljarna känt sig utanför de politiska processerna.

Också unga i skolan borde känna att de blir lyssnade på och har möjlighet att påverka. Det borde inte vara en del av uppfostran att det alltid är andra som ska bestämma. Faktum är att elevdemokratin starkt försvagats. För 50 år sedan hade elevrådsrörelsen en plattform i den nationella debatten och blev lyssnad på när beslut skulle fattas i skolfrågor. Oftast kunde elevråden i de enskilda skolorna företräda elevernas åsikter och föra fram dem. På några håll fanns elevrepresentanter adjungerade till skolstyrelserna.

Baksidan av skoldebattens vilja att betona rektorers auktoritet och ”katederundervisningen” har blivit att elevdemokratin försvagats.

Det finns centrala organisationer för eleverna. Sveriges elevråd, för grundskolans högstadium, och Sveriges elevkårer – lett av den kompetenta Lina Hultqvist – för gymnasieskolorna. Ändå finns inte elevkårer i alla skolor. Rimligen borde det ingå i skolornas uppgift att se till att det finns elevkår. Det skulle också bidra till att fler elever lär sig demokratins och föreningslivets formalia.

Ingen motsätter sig att rektorerna står för de yttersta besluten i skolorna. Lärarnas auktoritet bör bygga på deras kunskap och pedagogisk förmåga.

Ingen hävdar heller att eleverna ska ta över beslutsfattandet i skolorna. Men det är viktigt att elever får göra sin röst hörd. I skolan borde man vänja sig vid att man har rätt att föra fram sina åsikter och att de inte direkt avfärdas.

Inskolningen i demokrati är allt viktigare. Då måste eleverna känna att de inte är uteslutna från att få påverka sin vardag.