Terrordådet på Drottninggatan i Stockholm handlar om människors död, lidande och chock. Och om hur vi ska kunna undvika att något sådant händer igen.

Ändå är det av intresse hur omvärlden uppmärksammar dådet i Stockholm. Det begicks knappt två månader efter att Donald Trump i ett tal – i syfte att försvara stängda gränser till USA – påstod att Sverige utsatts för ett dåd dagen innan. Mot den bakgrunden skulle man kunna tro att morden i Stockholm skulle fått en enorm internationell uppmärksamhet. Men det var inte entydigt så.

Terrordådet rapporterades – enligt analysföretaget Meltwater – i cirka 32 000 artiklar över hela världen. Jämför man med hur många gånger ”Stockholm” nämns en vanlig dag är det en ökning med 500 procent.

Naturligtvis är det mycket, men dels klingade uppmärksamheten snabbt av, dels var det få medier som gav händelsen stor plats.

Även i USA, där den mesta rapporteringen skedde, blev det få förstasidor. Och få kommentarer på ledarsidor. Mitt eget intryck är att det misslyckade sprängdådet – också på Drottninggatan – hösten 2014 ledde till fler kommentarer.

Allmänt sett är intresset för Sverige i USA högt. Sverige skildras oftast som ett stabilt, lugnt och fungerande land. Sverigebilden är positiv. Det är därför Trump använde Sverige: ”Vem kunde tro det om Sverige”, sa han. Efter terrorförsöket i Stockholm 2014 skrev New York Times en ledare med rubriken ”Even Sweden!” - d v s att det väckte förvåning att något sådant skulle kunna ske i Sverige.

Efter Nice, London, Berlin är förvåningen mindre. En dyster slutsats är att världen vant sig vid islamistiska terrorangrepp i Europa. Men också att Donald Trumps uttalande gjort medierna mer försiktiga i sina kommentarer till vad som händer i Sverige.

När jag nyligen talade med Simon Anholt, världens sannolikt främste expert på hur länder uppfattas internationellt, var han säker på att Sverigebilden är så djupt förankrad att det tar årtionden innan den förändras. Själv är jag inte lika säker på den saken. Såväl specifika händelser som den allmänna utjämningen i världen nöter sakta ner den traditionella Sverigebilden.

I USA utnyttjar dessutom extremhögern – i nätsiter som Breitbart och InfoWars – det som händer i Sverige i syfte att motarbeta mångkultur och flyktinginvandring. Och de understöds från Sverige: Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson skrev t ex en artikel i Wall Street Journal direkt efter Trumps tal och gav honom i princip rätt. Artikeln spriddes aktivt inom den högerextrema s k Alt-Right-rörelsen i USA.

Den positiva Sverigebilden är en av vårt lands främsta tillgångar. Den underlättar för handel och turism. Därför borde det vara en prioritet för regeringen och UD att se till att den upprätthålls. Vi ska naturligtvis inte ägna oss åt propaganda, men borde vara aktiva både för att bemöta felaktigheter och att vidga kontakterna med opinionsbildare över hela världen.

Här finns åtskilliga brister, både i aktiviteter och institutionella kanaler. Varför har Sverige t ex inte en motsvarighet till det amerikanska Fulbright-programmet, ett stipendieprogram som innebär studentutbyte mellan länder? Få saker bidrar mer till förståelse och kunskap än att under formbara år vara i ett annat land.