Ett exempel på när det blivit fel är FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. I den svenska versionen står det att ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”. Men det stämmer inte med ursprungstexten som talar om ”equal in dignity and rights”, alltså värdighet och inte värde. Varför är det fel?

Är det för att svenskarna inte kan engelska? Är det för att begreppet värdighet är svårt att fånga eller beskriva konkret? Eller är det för att en svensk politisk kultur anser att det är enklare att låtsas som att människor är lika mycket värda?

Om vi börjar med värdigheten så är den tänkt att utgöra ett moraliskt skydd för varje människa att slipa bli utsatt för förnedrande behandling. Oavsett hur situationen är och hur eländiga villkor som råder för tillfället, så är det moraliskt fel att medvetet behandla en annan medmänniska avsiktligt illa, enbart för att göra henne mindre som människa. Det är svårt att beskriva vad som menas med varje människas likhet i värdighet, men det är inte svårt att se när någon behandlar någon annan ovärdigt.

Går vi sedan vidare till ”lika värde”, så är det uppenbart att det rent logiskt inte kan vara en sanning, ännu mindre en rättighet. Värde är ett subjektivt begrepp och är något som tillmäts utifrån våra preferenser, relationer och ambitioner. Mina egna barn är så klart mer värda för mig än vad andra barn är, och de är mindre värda för andra föräldrar än deras egna barn. Jag kan inte förvänta mig att någon annan skulle läsa sagor, spela spel, ge veckopeng eller steka köttbullar åt mina barn med hänvisning till att ”de är minsann lika mycket värda som andra”.

Det går därför inte heller att resa några politiska anspråk utifrån begreppet ”lika värde”. Ser vi på svensk politik är det uppenbart att människor har olika värde. Åtminstone för finansministern. Leif Östling är värd mycket, eftersom han betalar så mycket i skatt, medan en person som får a-kassa eller sitter i fängelse i budgetsammanhang betraktas som en utgift. Om de verkligen vore lika mycket värda, skulle ingen få för sig att med hjälp av skatten vilja utkräva mer av den ene och mindre av den andre.

Nu är inte politik och demokrati logiskt och stringent. Men inget system kan tåla hur många inneboende motsägelser som helst och framstå som legitimt. Det är därför olyckligt att så många hyser en felaktig uppfattning i stället för att korrigera sig och försöka förstå vad skillnaden mellan dignity/värdighet och value/värde består i.

Enklare är att utgå ifrån att människor har samma rättigheter och att likhet inför lagen gäller. Hur människor sedan värderar varandra sinsemellan är strängt taget inget för politiken att lägga sig i, under förutsättning att andras rätt att vara människa respekteras.

Att vara människa är att ha förmågan att tänka och reflektera. De mänskliga rättigheterna omfattar även den som har otur med tänkandet. Men det finns ingen anledning att värdesätta brist på tänkande.