Svenska medier skrev tre gånger så mycket om Donald Trump som om Sveriges statsminister Stefan Löfven under 2017. Det är ett saftigt underbetyg för den svenska journalistkåren. Visst kan det som sker i USA påverka oss här hemma, men nog ligger medias uppdrag att i första hand granska just den makt som utövas här, eller?

Redan när jag var liten fanns det en förundran över hur politik i andra länder skildrades. Det tycktes från rapporteringen som att medborgare i andra länder röstade fel enbart för att jävlas med svenska folket i allmänhet och med svenska journalister i synnerhet. Försöken att skildra och förklara har alltid varit fåtaliga i jämförelse med förmågan att förfasas.

Så vad händer när vi inte behöver förlita oss på media på samma vis som tidigare? Å ena sidan har miljontals människor nu ett sätt att uttrycka sina åsikter publikt. Förr var detta ett privilegium för ett fåtal. Å andra sidan är behovet av kloka och erfarna redaktörer större än någonsin, samtidigt som efterfrågan på twitterdrev borde vara låg.

Om journalister kan beskyllas för intellektuell slapphet, bristande bildning och dåligt hantverk, så gäller detsamma i ännu högre grad för den bredare massan av tyckare. Människor måste helt enkelt bli bättre, vilket mer övning och klok återkoppling förhoppningsvis kan ge.

Jag tänker på min vän Åke. Han är kanske inte som en riktig vän. Ännu. Mer en bekant, men vi har varit fb-vänner ett tag nu. För tjugo år sedan hade jag inte haft en aning om vad som hände med honom, men nu vet jag att han inte bara är lika bra på att göra kaffe som den gången han dessutom förklarade ett spel för oss andra.

Han har blivit någon form av mästare i sin egenskap av barista och gift sig och skaffat ett extra efternamn.

Vi träffades via vårt gemensamma intresse: brädspel av det slag som blivit populärt under de senaste 25 åren och nu börjat bli mer socialt och kulturellt spritt. När man träffar andra svenskar på den stora mässan Spiel i Essen så blev det att vi tog kontakt.

Vi har inför 2018 lovat varandra att vara varandras spelpartner till två rätt komplicerade spel, alltså har båda något att se fram emot under året. Så kan sociala medier användas för att göra livet rikare och lyckligare. Istället för att sitta ensam i flock och hata oliktänkande.

Tack vare möjligheten att kommunicera med vänner, främlingar som ännu inte blivit vänner, kändisar, ja till och med politiska motståndare (som ibland kan ge nya insiktsfulla perspektiv) kan vi leva mer omväxlande och inspirerande liv. Baksidan med detta är förstås att det kräver att var och en också beter sig civiliserat och anständigt.

Det är lätt att bli besviken på mänskligheten när folk tycks så snabba att reagera med negativa känslor i stället för att tänka, reflektera eller som vännen Åke - sträcka ut en hjälpande hand, bjuda på en kaffe, fråga efter råd och helt enkelt leva ett bättre liv.

Om jag får önska något under 2018 så är det att fler blir vänner, sådana som kan kritisera och lägga tillrätta i all vänlighet, medan personer som har en annan åsikt inte omedelbart behöver stämplas som sinnessjuka.

Är det för mycket att be om?