Efter beslut inom EU ska sommartid införas i helgen. Övergång från normaltid till sommartid innebär att klockan ställs fram och tumregeln blir därmed att ”när grillen ställs fram så ställs klockan fram”. Enkelt och lättfattligt. Att många klagar på omställning och att kvällarna blir ljusa kan vi för tillfället lämna därhän. Mer intressant är grillen!

För vad är det som utgör ett gott och välfungerande samhälle? Jo, det är grillen. Vi behöver inte ha högre krav än så egentligen.

För det första: När människor har en egen grill eller möjlighet att grilla så har också samhället som helhet en acceptabel materiell levnadsstandard. Det går att mäta BNP/capita och yra loss om ”klyftor” och sådant kan vara viktigt beroende på vilken ideologisk läggning man har. Men för att travestera Thorbjörn Fälldin, antingen har man grill eller också har man inte grill.

För det andra: En väl utförd grillning tar tid. Det ska prepareras och förberedas. En grillmåltid är något annat än en snabblunch på stan eller en smoothie. Det är vardagens största livspusselbit och inte alltid helt enkel att få på plats. Att leva ett liv där sådant som tar tid också får ges den tid som behövs är därför ett uttryck för kontroll över sin livssituation.

För det tredje: Att grilla helt ensam och sedan äta maten förtar en stor del av nöjet. Grillning är gemenskap! Det krävs alltså familj, vänner, släktingar eller grannar som man sätter värde på för att resultatet ska bli bra. På fint språk kallas det socialt kapital och gör samhället bättre.

Där har ni visionen om grillsamhället. Som begåvad person inser du såklart att det inte är själva grillandet som är relevant utan vad som symboliseras och krävs. Till skillnad från andra samhällsvisioner som utgått från helheten, det stora – kanske grandiosa – är grillen något som utgår från människor.

Vi vill ha prylar, eller åtminstone kunna använda dem. Vi vill kunna disponera vår tid och vi vill ingå i ett sammanhang.

Därför är det mer rimligt att ha en vision som helt enkelt bygger på att vardagen (eller möjligen helgen) ska fungera någorlunda hyggligt än att med bestämdhet eftersträva ett helt perfekt samhälle. De utopiska visionerna blir förr eller senare direkt människofientliga. Och som Jordan B Peterson har sagt: Kan du inte ens städa ditt rum ska du nog inte försöka inbilla någon att du kan rädda världen.

Politikens uppgift är inte att bestämma om det ska vara ved, kol, gasol eller rentav el. Politiker ska inte heller rekommendera eller förbjuda vissa saker att läggas på grillen, vilka tillbehör eller drycker som serveras till. Inte heller vilka åldrar som får närvara eller varifrån gästerna kommer. Det är upp till den som bjuder in.

När den lilla världen fungerar så kan också den stora världen fungera. Men om politiker bestämmer sig för att peta i detaljer som inte är deras ensak, så skapas irritation hos de drabbade. Och de problem som är politikens att lösa blir försummade. Det gäller att prioritera och inte oombedd lägga sig i andras liv.

(Jag är skyldig min kollega här på Correns ledarsida, Stefan Fölster, ett tack för inspirationen till grillvisionen. Så var det tacket också framfört. Tack!)