Mjölbypartiet kom inte in i riksdagen. Trots att partiet är det tredje populäraste partiet på instagram efter SD och FI, så nåddes inte riksdagsspärren. Inte ens att partiet har fler följare än invånare i Mjölby kommun var en nyckel till framgång. En möjlig förklaring är att Mjölbypartiet är på skoj. Ett satirkonto med programförklaringen: ”Vi är partiet för dig som älskar traktorer och dieselmuller, eller kanske helt enkelt bara är en gedigen snusare” kanske inte är så mycket att hetsa upp sig över. Men det finns åtminstone några aspekter som gör att det blir intressant.

Först och främst att Mjölbypartiet lockar fram skratt. Pelikan, D24, köla, bötta och långhylsa utgör en referensram som fungerar även för personer som inte har någon direkt relation sedan tidigare. Genom att skapa egna tematiska bilder utifrån kända och aktuella memes, så blir det helt enkelt kul.

Mjölbypartiet är Grönköpings Veckoblad eller Helt Apropå för det samhälle vi har idag.

Det andra är att Mjölbypartiet nådde herostratisk berömmelse genom att använda den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali i en bild. Det behöver man inte tycka var roligt, lika lite som att man måste skratta åt att Margaretha Krook spelade Gösta Bohman i Tage Danielssons film "Sopor".

Eller också fnissar man lite, eftersom man är en smart och bildad person som förstår vikten av satir. I värsta fall reagerar man i en kombination av dumhet och brist på proportioner. Och då blir det snett.

Företagaren och youtubern Henrik Jönsson har myntat begreppet ”informationsinbördeskrig” för att förklara varför tolkningen av olika bilder trots allt kan vara relevant. Tidigare etablerade medier kritiserar filterbubblor utifrån att redaktionerna själva vill vara just filterbubblor, public service frångår systematiskt sitt uppdrag och där den konsekvensneutrala journalistiken tappar utrymme på bekostnad av den agendasättande.

I en sådan förvirring blir Mjölbypartiet en livlina för personer som helt enkelt tycker att riktiga dumheter är ett problem och att fejkade dumheter kan vara lite kul.

Men när det finns ett verkligt eller upplevt avstånd mellan folks verklighetsuppfattning och en elit som anser sig ha rätten att uppfostra detta folk, börjar problemen på allvar. Den som inte kan förstå en satirbild kan inte heller med bibehållen trovärdighet och auktoritet tala om för andra vad de ska tycka.

Vad händer med det demokratiska samtalet när ordens valör devalveras? Det går att beklaga sig över att det skett en positionsförflyttning, men det går lika gärna att kritisera överord eller att erinra sig sagan om pojken och vargen. Vilka åtgärder kvarstår för den som hysteriskt skrikit redan från början?

Den bulgariske statsvetaren och författaren Ivan Krastev har sagt att populism är identitetspolitik för majoriteter. Så blir det när idéerna tar slut. Från Socialdemokrater och vänsterut har det inte tänkts en ny tanke sedan löntagarfonderna, och det blev ju inte så bra. Övriga politiska spektrat övergav senare idépolitiken för arbetslinjen och triangulering.

Nuvarande maktpartier har skapat folkligt missnöje, utmanarnas politik kräver missnöje för att växa. Mjölbypartiet erbjuder – som omväxling – ett visst nöje!