I somras omkom en kvinnlig djurskötare tragiskt i Kålmordens varghägn. Händelsen kom som en chock. Djurparken förklarade då att inga tidigare indikationer funnits på att något sådant skulle kunna hända. I går överlämnade Kolmården en rapport till Arbetsmiljöverket om dödsolyckan. Rapporten är tills vidare hemligstämplad med hänsyn till pågående polisutredning. Det ska bli intressant att se vad slutsatserna blir. Utan tvekan finns besvärande omständigheter som bör granskas. I lördags avslöjade Aftonbladet att dödsolyckan föregåtts av allvarliga incidenter där Kolmårdens personal hotats av aggressiva vargar. Något som parkens ledning valt att hålla tyst om. Även besökare har attackerats. Ett känt fall är TV-profilen Arne Weise. Han blev överfallen under en invigning på Kolmården 2007.Möjligheten till närkontakt med vargar har varit en av djurparkens främsta attraktioner, en kittlande upplevelse som säkerligen gett bra klirr i kassan. Men vargar är rovdjur, inga onda varelser, men just rovdjur vilka är programmerade att handla enligt de amoraliska och sällan för oss själva trevliga instinkter som naturen gett dem. Dessa instinkter har gjort att människan i århundraden hållit ett respektfullt avstånd till vargarna. Och dem till oss. Vi är helt enkelt inte menade att leva tillsammans. Ändå utmålar Kolmården fortfarande på sin hemsida vargar som några slags missförstådda djur, egentligen lika snälla sällskapshundar. Parken vill därför medverka till att "konflikterna minskar" mellan vargen och människan. Som om allt vore en förhandlingssak. Naiviteten är slående. Det finns i vår moderna kultur tendenser till disneyfiering av djurvärlden. Man undgår inte intrycket att även Kolmården gripits av sådana verklighetsfrämmande föreställningar. Annars skulle det väl knappast kommit som en chock att vargar faktiskt agerar som vargar.