Christian Dahlgren tar upp en tankeväckande fråga. Skulle Linköpings kommun kunna undanta ett område från snåriga byggregler? Frågan är kanske allra mest intressant för att den sätter fingret på ett grundläggande problem, nämligen vår totala oförmåga att gå bakåt i reglering. Få områden är så detaljreglerade i Sverige som bostadsbyggnation. Gäller det hyresrätter har vi dessutom en prisreglering, vilket ytterligare förstärker problemet, men vi lämnar den därhän den här gången.
Om du idag vill bygga bostäder finns det ett antal regelverk att navigera igenom. I ett första skede vill kommunen bestämma över var du får bygga, genom sitt planmonopol. Här kan kommunen också ha synpunkter på vad du får bygga osv. När du passerat det skedet dyker allehanda byggregler upp. Här är det huvudsakligen staten som sätter upp krav på hur en bostad ska se ut.
Staten ser till att din bostad uppfyller alla möjliga krav, oavsett vad du som konsument egentligen prioriterar. Även kommunerna har förstås möjligheter att ställa detaljkrav på hur bostäderna ska se ut. Här hamnar vi i en situation där allting som byggs nytt är av väldigt god kvalitet. Problemet är att priset också blir därefter.
Om man tar en jämförelse med bilindustrin skulle man kunna likna det med att den enda bil som finns att köpa vore en Mercedes, har du inte råd med det får du klara dig utan bil eller vara förvisad till en andrahandsmarknad, som många gånger är ännu dyrare eller dras med enorma köer, där du utan problem tillåts åka runt i bilar som många gånger inte klarar nuvarande krav.
Om man tittar sig omkring, både var människor helst vill bo och platserna vi helst besöker så dominerar platser som antagligen inte alls skulle kunna byggas idag.
De dyraste bostäderna i Sverige hittar vi på Stockholms malmar och sannolikheten att den bebyggelse som finns i t.ex. Gamla stan skulle få byggas idag är väldigt låg. Att vi idag reglerar bort de miljöer som vi själva finner mest attraktiva är en intressant paradox.
Självklart är det bra att det byggs bostäder med väldigt hög kvalitet. Dessa bostäder har en självklar kundgrupp. Det finns dock många grupper som inte alls har det behovet. Att dessa inte kan hitta lösningar anpassade för dem är dock klart problematiskt. Vi måste helt enkelt fundera över ifall alla behöver sol i bostaden, hiss eller badrum av viss storlek?
Åter till förslaget i Correns ledare. Regleringar som avser att skydda allehanda grupper har en tendens att hela tiden utökas. Detta är naturligt eftersom ett borttag av en reglering automatiskt ses som ett angrepp på de som upplever sig skyddade av regleringen.
Förutsättningar förändras dock och ställda inför en ny verklighet är det viktigt att vi med jämna mellanrum går igenom och moderniserar våra regleringar. Bara genom att kritiskt granska byggregleringarna kan vi komma ur rävsaxen med en enorm brist på små och billiga lägenheter, just den typ av lägenheter som vi dessutom inte kan bygga.
Fastighetsägarna i Östergötland