Ledare Tiden efter midsommar är semestertid för många. En trevlig tid, som dock kommer att bli en hårdare prövning för svenskarna i år än tidigare somrar. Det mesta är nämligen dyrare än på länge.

Alla som tänker semestra utomlands kommer att märka att kronan tappat i värde. Inte bara boendet och resan, utan varenda middag och inköp kommer därför att svida extra i plånboken. Svensken har relativt sina grannar blivit fattigare.

Jamen då får det väl bli en semester i Sverige. Inte heller det hjälper. Vill du ta dig runt i vårt avlånga land kostar bensinen över 16 kronor litern. Mycket är skatter, en del speglar stigande oljepris, men också den sjunkande kronan.

Stanna hemma och koppla av då? Njuta av ett glas vin och lite choklad. Det kostar också mer, både vin och kakao är importvaror och all import blir dyrare när kronan tappar i värde.

Så här långt låter det hela som en pervers dröm orkestrerad av regeringens miljöpartister. På ett bräde har flygresor, bilkörning, alkohol och onyttigheter blivit betydligt dyrare. Anledningen är dock Riksbankens räntepolitik. Trots den goda svenska konjunkturen har räntorna sänkts mer än i vår omvärld. Det har blivit billigt att låna pengar, och bostadspriser och aktiemarknaden har därför skenat.

Visst drömde miljöpartisterna redan 2001 i ett förhastat kongressbeslut om att avskaffa räntor – men teknokraterna i Riksbanken, ledd av Stefan Ingves, har på senare år överträffat till och med denna flummiga dröm och gjort räntorna negativa.

Problemen med denna politik är flera. De negativa räntorna är sannolikt inte klok konjunkturpolitik. Ekonomin har inte tagit fart i västvärlden efter finanskrisen, produktiviteten stagnerar och politiken skapar nya bubblor av aktie- och bostadsspekulation.

Ett annat problem är att politiken omfördelar stora resurser. De billiga lånen gynnar alla som redan köpt bostad, särskilt i storstäder, men missgynnar de (främst unga) som köper nytt och större idag. Den uppblåsta aktiemarknaden gynnar främst de redan rika.

Som den sjunkande kronan illustrerar är det andra som får betala. Vardagskonsumtion av sådant som bensin, mat och nöjen blir dyrare. Det gäller inte bara onyttigheter. Alla som besökt en fruktdisk på sistone och sett äpplen rusa upp till 40 kronor kilot kan konstatera att det är ohälsosamt dyrt.

Billig import är viktig för vanliga hushåll, och både lågräntepolitiken och den tilltagande protektionismen i världen gör den dyrare. Ett problem som dessvärre kommer att vara kvar också när semestern är slut.

Mattias Svensson