Medieforskaren Kent Asp har i snart 30 år studerat svenska journalisters partisympatier. I dagarna presenterade han en ny rapport. Resultatet är det samma som tidigare; fortsatt mycket stor övervikt för vänstersympatier i journalistkåren. Faktum är att stödet för de tre rödgröna partierna gradvis har ökat från 64 procent 1989 till dagens 70 procent. Det är mellan partierna, och inte blocken, som de stora förändringarna har skett. Miljöpartiet har ersatt Vänsterpartiet som journalisternas favorit, drygt 4 av 10 murvlar föredrar grönt.
Mediefolkets mangranna stöd bekräftar bilden av MP som ett överhets- och etablissemangsparti. Man tilltalar en urban övre medelklass vars värderingar bäst kan beskrivas som en hybrid mellan 68-vänsterns radikalitet och en pragmatisk välfärdism á la Nya Moderaterna. I sociokulturella frågor står man extremt långt åt vänster samtidigt som man intar en mittenposition i ekonomiska frågor. På så sätt kan man på samma gång vara för både jobbskatteavdrag och friskolor som månggifte och införande av ett "tredje kön".
Bland journalister som är inriktade på politik- och samhällsbevakning är över 80 procent vänstersympatisörer. Detta påverkar så klart val av nyheter och vinklar, vilka rapporter som lyfts fram och vilka forskare som får uttala sig. Lika mycket påverkar det så klart vad som aldrig någonsin blir nyheter.
I exakt vilken mån snedvridningen påverkar det journalistiska slutresultatet är svårt att sia om. Men det är ingen vågad gissning att det är dåligt för liberaler och konservativa. Det är inte bara på ledar- och kultursidor som åsikter förs fram.