I förra krönikan visade jag på de stora kostnaderna Sverige åsamkas när hat och misstänksamhet breder ut sig. Men hur har folken ibland lyckats bli mer omtänksamma och fyllda av tillförsikt?

De västliga demokratierna byggdes av frihetskämpar som var inkluderande. Alla skulle ha rösträtt, inte bara priviligierade. Det var ju själva idéen. De talade om nationell enighet och lika rättigheter.

Ett enande språkbruk anammades också av många som kämpade för minoriteters rättigheter. I sitt mest berömda tal orerade Martin Luther King: [Den amerikanska konstitutionen]…”var ett löfte till alla människor – ja, svarta lika väl som vita – om omistlig rätt till liv, frihet och förverkligande av sin lycka.”

Under senare decennier har dock varje generation av vänsterdebattörer allt ivrigare tävlat om vilken grupp som har det sämst i en slags vem-är-mest-förtryckt olympiad. Grupper har hetsats mot varandra. Nu har också allt fler vita medelålders män snappat identitetspolitiken. De känner sig trampade på tårna och trycker tillbaka.

Inget är lättare än att väcka människors misstänksamhet mot ”andra”. Forskningen hittar inget stöd för att sådan illvilja skulle vara medfödd eller särskilt djupt rotad. Hur hatiska eller omtänksamma människor är mot varandra kan tvärtom svänga relativt snabbt. De flesta anpassar sig till hur generös omgivningen är.

Därför är det möjligt att åstadkomma stora kast. Den rabbinska lagtolkningen runt Jesus födelse marginaliserade till exempel kvinnor, syndare, sjuka och utlänningar. Jesus däremot inkluderade dessa grupper på ett sätt som då var mycket ovanligt och kontroversiellt.

Men det slog igenom stort. Lika stort som liberalers kamp för en inkluderande demokrati två tusen år senare.

För att lyckas räcker det inte att appellera till empati. Budskapet i ”alla skall med” eller ”öppna era hjärtan” är att även plånboken skall öppnas. De flesta människor delar visserligen gärna med sig, men vill se resultat och klok hushållning.

Jesus vände inte alltid andra kinden till, utan var mycket tydlig i sina krav på anständig livsföring. Även den liberala revolutionen genomsyrades av en strikt moralkod.

Så såg också det Sverige ut som många längtar tillbaka till. Trygghetssystemen byggdes ut, men skolan var sträng, lösdriveri förbjuden, alkohol ransonerad och skatter- och bidragen uppmuntrade strävsamhet. Allt detta slängdes överbord i 1970-talets omstjälpning av socialpolitiken mot frivillighet och tron att människor automatiskt sköter sig.

Mellan Jesus och liberalismens framväxt finns också receptet för framgångsrika samhällen. Slopa identitetsdebatten. Försök inte hitta ständigt nya förtryckta grupper. Tala i stället som Martin Luther King, inkluderande om lika möjligheter för alla som grund för nationell enighet. Skapa dessa möjligheter i verkligheten så att alla kan förverkliga jobb, bostad, och ett värdigt liv.

Men ställ samtidigt tydliga krav. En skola där lärare faktiskt får beivra och upprätthålla en artig och omtänksam umgängeston bland elever. En polis som har befogenheter att hålla efter stort som smått. Håll fanan högt för hur ett enat, omtänksamt och strävsamt samhälle byggs.