Systemet bör vaccineras

Ledare Makt får inte gå före rätt.

Vi ses i rätten. Du är avskedad. Korta twittervänliga formuleringar som USA:s 45:e president Donald Trump gillar.

Gemensamt för dessa två korta konstateranden är att det är makten som talar: Säg inte emot, jag bestämmer. Inte undra på att Trump blir rasande när domare säger emot honom.

Turerna kring Trumps presidentorder att inte tillåta inresor från sju länder med en huvudsakligen muslimsk befolkning är i ilfart på väg mot USA:s högsta domstol. Under natten till fredagen avslog en enig federal domstol i San Francisco, Kalifornien, justitiedepartementets begäran om att låta inreseförbudet vara ikraft. Detta efter att en domstol i Seattle, Washington, upphävt presidentens beslut.

”Domarkåren har utan tvekan rätt att döma i fall där konstitutionen utmanas av presidentens exekutiva handlande.” Så resonerar domarna i Kalifornien och det vore väl märkligt om presidenten skulle stå över grundlagen.

Hur gärna president Trump än vill ge dessa domare sparken så går det inte. Den dömande och lagstiftande makten hålls och måste hållas åtskilda från varandra.

Det är inte bara i USA som politikerna irriteras av domstolar som lägger hinder i vägen. I Polen och Ungern har domstolarnas oberoende kringskurits av politikerna som direkt givit sig på domarmakten. Det är en oroande utveckling som även vi i Sverige bör ge akt på. Fastän våra domstolar inte är hotade av populistiska politiker i dag finns det anledning att fundera på vilka åtgärder som kan vidtas för att garantera domstolarnas oberoende.

Ordföranden för riksdagens konstitutionsutskott, Andreas Norlén (M), och partistyrelseledamoten Gunnar Strömmer (M) har presenterat tre tänkvärda förslag för att säkra domstolarnas oberoende (SvD 10/2). Det första är att tydligare skilja av domstolarna från regeringen genom att Domstolsverket, som är en förvaltningsmyndighet, ersätts med ett självständigt juridiskt råd av domare enligt norsk och dansk modell. Rekryteringen av domare blir då inte en fråga för myndighet underordnad regeringen.

När det gäller rekryteringen till de högsta domstolarna föreslås domstolarna själva få ökat inflytande och på så sätt minska regeringens inflytande ytterligare. I dag föreslår Domarnämden lämpliga domare och regeringen beslutar, vilket inte helt utesluter att politiska hänsyn kan tas.

Slutligen föreslås att tillsynen över domstolarna flyttas från Justitiekanslern, JK, till riksdagens ombudsmän, JO. JK kan väcka åtal mot domare och ska granska domstolarnas verksamhet men är samtidigt en myndighet under regeringen. Det vore onekligen lämpligare om granskningen låg utanför regeringens kontroll.

Dessa förslag är bra och bör resultera i lagändringar. Domstolarna har stor makt men den makten måste så långt som möjligt hållas åtskild från regering och riksdag. Även om det inte finns någon akut anledning att frukta för demokratins fortsatta bestånd i Sverige så bör alla chanser tas att så att säga vaccinera systemet mot populistiska politiker som inte tar hänsyn till individens fri- och rättigheter.

 
 

Ledare