Valrörelsen har börjat. Här märker vi det bland annat genom att Linköping förra veckan tapetserades av affischer med texten ”Mer personal går före vinst. Stoppa utförsäljningen av Linköpings äldreomsorg”. Avsändare var Socialdemokraterna. Av texten att döma är det lätt att tro att S är emot att privata utförare. Att välfärden ska förbli i offentlig regi. Så är det emellertid inte alls.

Det finns ett ord som bäst beskriver Socialdemokraternas inställning till privata utförare inom den offentligt finansierade välfärden: ambivalens. Vilket ben man ska stå på, om kakan ska ätas eller inte, å ena eller andra sidan. S har inte kunnat ge klara besked. I Linköping började velandet redan 2007 då kommunfullmäktige tog beslut om att invånare själva ska få bestämma utförare inom hemtjänsten. Den borgerliga Alliansen hade nyligen tillträtt och S reserverade sig mot beslutet – för att man ville utreda saken vidare.

I en protokollsanteckning efteråt skrev S: ”Vi Socialdemokrater tar inte avstånd från kundvalsmodellen som sådan. I Linköping har vi exempelvis infört ’kundvalsmodellen’ inom vuxenutbildningen. För oss kan modellen vara ett sätt att stärka den enskildes inflytande över den kommunalt finansierade verksamhetens utformning”. S såg alltså fördelarna med den enskildes eget val och hade redan under egen majoritet infört det på utbildningsområdet. Ändå ville partiet inte gå så långt som att rösta ja till förslaget gällande hemtjänsten.

Om Lena Micko, Jakob Björneke och övriga socialdemokrater i Linköping varit ängsliga är det bara en lightvariant av vad S uppvisat på nationell nivå. Här har diskussionen oftast handlat om de vinster som privata utförare eventuellt gör. S tycker inte om dem, men vill heller inte förbjuda dem. Vid 2013 års kongress tog partiet beslut om att ”avsevärt begränsa vinsterna, samtidigt som mångfald och valfrihet garanteras”. Vad det exakt innebär i praktiken är svårt att veta, mer än att den första ansatsen att ”avsevärt begränsa vinsterna” definitivt försvårar för den andra, att ”mångfald och valfrihet garanteras”.

I SVT:s Agenda den 2/3 lämnade Lena Hallengren (S), prov på partiets fortsatta vankelmod när hon och socialminister Göran Hägglund (KD) diskuterade sjukvårdens administrativa bördor. Plötsligt halkade Hallengren in på de privata aktörerna, som den borgerliga regeringen ”är sådana ivrare till ska få etablera sig inom olika delar av välfärden”. Hägglund var snabbt med på noterna och undrade om S vill upphäva den fria etableringsrätten. Hallengren insåg sitt misstag och försökte kollra bort socialministern. Till slut svarade dock Hallengren att ”fri etablering vill S inte ha”. Nehej. Men mångfalden och valfriheten ska garanteras.

S har och har haft uppenbara problem att få ihop ekvationen med offentligt finansierad välfärd innehållande privata aktörer, fria val och vinster. Att partiet då väljer att tapetsera Linköping med valaffischer som säger något helt annat är lika ohederligt som det är förvånande. Vem är det man försöker lura?