”Hela världen pratar väder” var rubriken på Johan Sievers krönika i Corren, 28 februari, ”men i den politiska debatten, valåret 2014, är klimatet en iskall fråga.”

Mediebruset från översvämningarna i England virvlar förbi. Två pojkar i en gummibåt, en bil med vatten upp till halva sido­rutan, en förtvivlad man som lägger tegelstenar under byråns ben.

Försvarsminister Philip Hammond säger att rege­ringen har grepp om krisen, man kan mobilisera militärer, det är inte rätt tid att kräva ansvar, alla skall kompenseras fullt ut.

Josef använde sju goda år för att överleva sju svåra. Vi har använt över 100 goda år med billig energi, olja, för att skapa en god tillvaro och förträngt följden, ett klimat i uppror.

Det är kort tid kvar för politiker och allmänhet att ta ansvar och planera för jordens framtid.

Många inser att en ändring måste komma för livsstil och livsvillkor när den billiga energin sinar och jorden föröds. De flesta lever och planerar som om ingenting kommer att ändras, för dem finns inget samband mellan vår påverkan och förändrat klimat.

Valet 2014 kommer att ställa väljaren inför både omdiskuterade mätetal och känslomässiga argument. Klimatriksdag 2014 är inte iskall, den hålls i juni i Norrköping och kommer att visa att de två kan förenas. Det måste bli en förändring! Före klockan 25, 1 timme försent!