Jag har under sommaren jobbat som personlig assistent på LSS inom Linköpings Kommun. Två saker har jag under dessa två månader uppmärksammat och förvånats över. För det första; i mina arbetsuppgifter ingick det att urintappa min brukare med hjälp av kateter.

För att utföra denna arbetsuppgift krävs det utbildning och jag skickades till distriktssköterska på en vårdcentral. Utbildningen, som tog cirka en kvart, bestod av teoretiska förklaringar om att "vara noga med att föra in kateterna i rätt öppning" och om "katetern kom i kontakt med ändtarmen skulle jag ta en ny för att bakterierna inte skulle in i urinröret". Under denna kvart visades inga bilder, ingen provdocka fanns och ingen kateter visades för mig.

Det antogs av någon anledning att jag var undersköterska, men när jag upplyste om att jag var lärarstudent vidtogs ändå inga åtgärder. Jag gick därifrån och kände mig dumförklarad och förbannad.

Är det så jag ska känna mig när jag går från en utbildning? Jag frågade mig om jag nu skulle kunna urintappa en person? Det är som att en badvakt får enbart teoretiska kunskaper i hur denne ska utföra hjärt-lungräddning; 2 inblås och 30 kompressioner, klart. Helt ofattbart att detta kan ske; urintappning är som jag ser det den mest intima handling du utför på en person! Jag kände mig nervös och fruktansvärt obekväm, både för min och brukarens skull, inför tanken att jag skulle "provsticka" mig fram tills det blev rätt. Jag undrade och undrar fortfarande hur sjuksköterskor gör i sin utbildning? Har de har någon form av provdocka och varför finns det i så fall inte någon för personliga assistenter?

Den andra aspekten rör bemanningscentrum inom LSS. Kontoret har lunchstängt mellan 12 och 13.15 och det är då inte möjligt att nå dem. Bemanningscentrum har fyra som jobbar samtidigt och alla går på rast samtidigt. Jag som assistent förväntas jobba, i mitt fall åtta timmar utan någon inlagd rast. (Dessutom trodde jag att man hade rätt till rast efter fem timmar, men det är en separat fråga). Det betyder att assistenten inte kan ringa och till exempel sjukanmäla sig 12.05 utan måste vänta tills 13.15.

Det gör att bemanningscentrum i många fall får kortare tid på sig att hitta en behörig vikarie. Detta skapar stress och oro hos samtliga parter. Varför kan inte personalen på bemanningscentrum gå två och två på lunch så att kontoret alltid är bemannat?

Det är ju brukaren, en människa, som blir lidande. LSS och assistentyrket är till för att brukaren ska kunna ha en så okomplicerad tillvaro som möjligt, trots sitt funktionshinder. I mina ögon går detta inte ihop med att kontoret hålls stängt vissa tider.