Öppet brev till Jan Svensson, SD i Åtvidaberg.
Hej, Jan Svensson!
Efter att ha läst artikeln ”SD vill sätta stopp för asylsökande” i Corren 24/11 så vill jag tacka dig.
Jag vill tacka dig för att du så öppet förklarar att du inte tror på integration och tydligt meddelar att du inte har tänkt acceptera någon annan kultur än din egen i vårt land. Att du framhåller assimilering som den enda lösningen och också kommer med förslag såsom att undervisning av hemspråk borde upphöra genast.
Jag vill tacka dig för att du delar med dig av din syn på den muslimska slöjan som något opersonligt och förnedrande för kvinnor. Jag tackar för att när du delar denna syn med oss visar det hur lite du egentligen vet om de människor vars religion du vill begränsa. Kvinnor världen över ser slöjan som en stark del av deras identitet, och tro det eller ej, det finns kvinnor som bär slöja helt frivilligt för att det ingår i deras tro.
Vad som blir förnedrande här, Jan Svensson, är att du genom förbud vill ta bort den delen av deras personlighet.
Framför allt så vill jag tacka dig Jan Svensson, för att du gör det så tydligt för mig att förstå att du inte vill ha en gemenskap med mig. Om sanningen ska fram så är jag nog så svensk man kan bli, jag bär varken slöja eller äter ritualslaktat kött.
Man kan tro att detta är det ideal som ditt parti vill bygga en gemenskap med, men när du uttrycker dig genom att säga att en gemenskap aldrig kan vara just det om den bygger på olikheter så står det klart för mig att du och jag aldrig kommer kunna känna någon samhörighet. För om ni inte tillåter olikheter kommer ingen utanför ert parti kunna vara en del av er gemenskap.
Du och jag har mycket gemensamt. Vi bor i samma område, vi handlar i samma affärer och vi skulle antagligen hälsa på varandra om vi möttes på gatan. Men du och jag är inte lika. Jag tror på ett mångkulturellt samhälle. Jag tror att människor med olika bakgrund kan lära sig av varandra och utvecklas till någonting bättre. Jag tror att alla människor har rätt till liv och framför allt så tror jag på solidaritet. Det är det som skiljer oss, Jan Svensson.
Så tack, för att du gör det så lätt för mig att förstå att jag aldrig kommer ingå i din gemenskap och att din gemenskap därmed aldrig kommer förtjäna min röst.
Elin Jonsson