Häromdagen kunde jag i Corren läsa ”Rädda Villa Villekulla”. Om klåfingriga Öderhögspolitikers agerande. Säkerligen dåligt eller inte alls förankrat i valmanskåren. Jämför detta ärende med planerad byggnation i Asylenparken i Vadstena. En sisyfoskamp krävs att försöka rädda den från skövling. Snart når ärendet KF för antagande av detaljplaneändring. En ändring som öppnar upp för byggnation av parken genom att tre byggnader med vardera 16 lägenheter uppförs, plus p-platser, tillfartsvägar etcetera.
Bara p-platserna kräver enligt gällande normer cirka 1 200 kvadratmeter. Vad blir kvar av parken? Hus och asfalt. I vart fall inte en grön lunga som kan kallas park. Man kan jämföra skövlingsplanerna med vad Stockholm en gång i tiden planerade att skövla i Kungsträdgården.
Skärskåda tillgängliga bilder, planmodell och skisser. Om man kritiskt granskar dessa finner man att modell och bilder ger felaktig presentation. Byggnaderna har gjorts mindre, grönskan/träden förstorats. Allt har drag av Joe Laberos illusionskonst. Politikerna nästan samtliga i ohelig maktallians driver på. Motiv, man har i VFAB en kö på 150 (!) bostadssökande. Alltså skövlar vi parken! Vän av ordning (och action) undrar varför Vadstenas ledning sovit Törnrosasömn under alla år utan att ägna bostadssituationen tillbörligt intresse.
Det skulle glädja mig och väldigt, väldigt många Vadstenabor, dagens och morgondagens generationer, om media djupengagerade sig i detta ärende. Vadstena är i närområdet omgivet av mark, myckenhet av mark. Trots detta vill man bygga i/skövla i en av stadens få parker. Läs Statens Fastighetsverks mycket kritiska inlaga mot projektet, bland annat med utgångspunkt historiskt, kulturellt och utifrån miljöintresse. Allt av digniteten riksintresse. Detta är ett rop på hjälp mot illa genomtänkt prestigestyrt och kortsiktigt politiskt handlande.
Folke Lundbäck
Vadstena