Per Bergsten

Bergstens hockeyblogg

Underskatta aldrig detta Brynäs

linköping Blev en snabbkrönika till tidningen efter Brynäsvinsten i andra SM-finalen.

Blev så här:

Jag trodde att LHC skulle slå ut Brynäs. Jag trodde att Frölunda skulle slå ut Brynäs.

Nu?

Jag tror fortfarande att HV ska slå  Brynäs, men jag är banne mig inte säker längre.

Det enda vi vet med det här slutspelet är att vi inte vet -- och att detta Brynäs aldrig ska underskattas.

Det är klart att det är ett bra lag, men man måste också ge Tomas Berglund, tränaren, massor av beröm. Snacka om att få ut maximalt av sina spelare. Och hur många har inte varit som bäst när det gällt som mest i slutspelet? Sånt som ger resultat, sånt som till och med kan ge guld.

I drygt två perioder var det klasskillnad, Brynäs pumpade på med fyra kedjor och var allt det som HV inte var. Det kunde definitivt ha varit liknande siffror som i ett par av kvartsfinalerna mot LHC. Då, när inte längre något fanns att förlora, började gästerna att spela, kvitterade genom Martin Thörnberg x 2 och hade till och med chansen att avgöra matchen – och förmodligen hela finalserien.

Men Linus Ölund ville annat

Snabba och aggressiva HV slogs tillbaka genom att spela med ännu högre fart och ännu tyngre press.

Sen är det som vanligt så att det finns saker som inte går att förklara – och som visar hur svårt det stundtals måste vara som sportchef med ansvar för värvningar. Finske tvåmålsskytten Juuso Ikonen spelade en dryg halv säsong i Djurgården och gjorde inte en människa glad.

Nu får han hela Gävle att jubla.

/ PB

Sex förklaringar till varför det lyft

linköping LHC har vunnit fem av de sju senaste matcherna och tog sju av nio poäng under tuffa förra veckan.

Man kan fråga sig varför.

Här är sex förklaringar till varför det lyft -- och saker som alltså måste fortsättas att göras:

1 Försvaret. Mer fokus på det defensiva. Alla har sett att LHC varit alldeles för lätt att skapa öppna målchanser mot. På slutet har strukturen varit bättre, glesare mellan de egna misstagen och därmed färre heta lägen bakåt.

2 Formationerna. Bröderna Olimb placerades återigen i samma kedja och har verkligen lyft sitt spel och lett laget efter det. Dessutom har långtidsskadade Nick Sörensen kommit tillbaka på ett bra sätt. Mer av kemi i fler linor.

3 Egen zon. Snabbare ur försvarszon, oftast på enklare sätt, i stället för att vända om och riskera att fastna. Det ger snabbare spelvändningar och inte minst mer tid för egna anfall. Mindre jobbigt för LHC, mer jobbigt för motståndarna.

4 Självförtroende. Vinster ger en ökad tro på sättet att spela, men också påtagliga bevis för vad som krävs för att vinna. Det handlar inte bara om att jobba hårt, utan om att jobba hårt på rätt sätt. Tidigare såg det också mer naivt ut.

5 Numerärt underläge. Av tradition har LHC varit vasst med en man mindre på isen, men i början av säsongen var det på tok för många insläppta mål i spelformen. Mer aggressivt, sammanhållet och effektivt på slutet.

6 Aggressivitet. Hela spelsystemet bygger på press och aggressivitet och då blir det så mycket bättre när den kommer automatiskt och utan att behöva tänka så mycket. Då blir laget också mer samlat åt båda håll.

/ PB

Den såg jag inte komma

linköping  

Man ska väl inte erkänna sånt, men på vägen till Jönköping i går sa jag till kollega Candevi: "Vet inte riktigt varför, men har en känsla av HV kommer att vinna det här ganska lätt. Tung förlust i går, en av de absolut viktigaste spelarna avstängd. Det skulle inte förvåna om det blir 6--1, eller nåt sånt."

Tjenare.

Nog blev det 6--1, alltid.

Men till LHC.

Den såg jag inte komma.

Men det var en imponerande bortainsats och ännu en gång visade LHC att man trivs alldeles utmärkt i Jönköping. Framförallt gillade jag förstås effektiviteten i slutet av andra perioden med tre mål på en och en halv minut, men också det väldigt hårda jobbet och offerviljan och spelet i numerära underlägen.

Det är sånt som ger poäng, sånt som ger segrar och när jag nu kollar på tabellen är det svårt att inte reagera.

LHC har haft en minst sagt svajig höst, fått en hel del befogad kritik -- men är nu bara några poäng efter Djurgården och Färjestad som hyllats av allt och alla. Med ett par matcher mer spelade, men ändå. Så fort kan det gå när du kommer in i en bra trend och plockar trepoängare.

x x x

Allra bäst i Jönköping: backparet med Niclas Lundgren och Kristian Näkyvä (+3 på båda!) och kedjan med bröderna Olimb och Sebastian Karlsson. Snacka om att det snurrades i offensiv zon och att den var jobbig att möta. Den här gången var det också inbrott mot mål och inte för mycket att snurr runt sargerna.

x x x

Verkligen bra stöd för LHC från läktarplats. Dels från White lions-folket på plats, dels från alla i 1217-satsningen som jublade på sina platser nere vid sargen.

x x x

Patrick Mullen gjorde ingen glad i höstas. Nu, tillbaka efter skada, ser backen betydligt bättre ut. Riktigt bra insats mot HV. Både framåt och bakåt.

x x x

Fem matchers avstängning för Andrew Gordon var ungefär vad jag hade förväntat mig. Med tanke på pinsamma trematchersstraffet efter överfallet på Brynäs Paille i CHL kan förstås antalet matcher diskuteras, men det går inte att komma ifrån att tacklingen var både ful och feltajmad.

Sedan är det omöjligt att inte gilla Gordon när han säger: "Jag håller till hundra procent med om att jag ska stängas av för det jag gjorde. Jag hade tagit det dubbla straffet bara han är okej."

x x x

Mål av Olle Lycksell. Något säger mig att han kommer att göra fler.

x x x

Jag har gillat domarinsatserna i höst. Allt som oftast har det varit en bra nivå och domare som inte synts så mycket. Men i de här två HV-matcherna var det inkonsekvent och verkligen inte bra. Värsta missen: crosscheckingen i ansiktet på Mathis Olimb borde så klart ha givit utvisning.

Svagt att missa den.

Och nog såg det väl ut som otillåten sparkrörelse när Anton Bengtsson styrde in 1--1, men det beslutet togs av situationsrummet i Stockholm och med tanke på alla tekniska hjälpmedel får man utgå från att det trots allt blev rätt

x x x

Inte lätt för Jacob Johansson att spela så sporadiskt. Men målvakten svarade för en stabil insats. Inte samma högstanivå som Jonas Gustavsson, men känns trygg och säker.

x x x

Två matcher i Jönköping i höst -- och Jimmy Andersson har gjort mål i båda.

x x x

15 poäng på 16 matcher är facit för Derek Roy så här långt. Bra där. Men där finns ännu mer. När han blixtrar till syns tydligt vilken klass som kanadensaren besitter.

/ PB

Nu gäller att bita sig kvar där, LHC

linköping Efter en dryg veckas uppehåll drog SHL-hockeyn igång igen i går.

5--3 till LHC i Malmö är starkt jobbat.

Spelmässigt inget vidare, men lik förbannat tre poäng och alla nöjda och glada på tåget hem till Linköping under dagen.

Bra så.

Malmö var klart bättre, inget snack om det, men att det skulle vara ett rån?

Nja, det var väl ändå att ta i?

Jag skulle säga att det såg ut ungefär som när lagen möttes i Saab arena för ett drygt år sedan -- fast tvärtom och när Malmö vann med samma siffror om jag minns rätt.

Är det något som kan ge utslag i en tabell där bara några poäng kan vara skillnaden mellan ett par placeringar är det just den typen av vinster -- och som LHC tagit för få av tidigare under hösten. Nu är tippade topplaget -- låt vara med en eller två matcher mer spelade än de flesta av övriga lag -- uppe på direktplats till slutspel och nu gäller att bita sig kvar där.

HV väntar närmast och regerande mästarlaget har haft en relativt likartad säsongsöppning.

Svajiga insatser, för många insläppta mål och just nu en poäng före på övre halvan.

Med tre matcher på fyra dagar -- Malmö borta, HV hemma och HV borta -- har LHC en intensiv vecka och det känns också som om den kan säga rätt mycket om åt vilket håll som det här ska ta vägen. Matchrosten syntes tydligt i Malmö, men med arbetsoveraller på mot ett mer elegant klätt hemmalag blev det seger ändå.

Jag känner mig inte helt bekväm med snacket om att "prestationen är viktigast", utan att det mer handlar om att sitta sätt att vinna och att det är resultaten som styr. Samtidigt är jag inte dummare än att jag inser att tillräckligt bra prestationer över tid nio gånger av tio också ger bra resultat.

Men det är en balansgång och det får inte bli för mycket av det.

Men för att återgå till Malmömatchen: för mycket av sena beslut och slarviga utvisningar, för lite av eget spel och samlade anfall. Effektiviteten framåt var trots allt en bidragande orsak till vinsten och känslan är att det börjar skapas lite kemi på sina håll och kanter i LHC-kedjorna. Tony Mårtensson kommer mer till sin rätt med Nick Sörensen och Jakob Lilja. Nu behövs hitta rätt komplement till Derek Roy och Andrew Gordon. Sebastian Karlsson när Daniel Olsson Trkulja är tillbaka med Olimb-brothers?

Kan vara värt att testa.

/ PB   

Är det verkligen redan kris?

På tåget Sitter på tåget hem från Borlänge efter LFC:s häftiga guldfirande i går. Kul och välförtjänt framgång. Med tanke på alla tunga tapp efter guldet i fjol är det en ruggig prestation att få stå där med guldhattar på även i år. Det visar på rätt sätt att jobba, rätt sätt att spela och en skapad vinnarkultur.

I en annan del av det idrotts-Linköping som numera nästan svämmar över har systerklubben (eller kanske moderklubben) LHC det tuffare. Det är ingen fullständigt värdelös start på SHL-hockeyn, men med det laget och de spelarna är den utan tvekan underkänd med råge.

Det svänger och svajar alldeles för mycket och insatsen i två perioder mot Frölunda senast var inte okej. Nu är snart en tredjedel av serien och finns tankar på att slåss i toppen, och det gör det, är det dags att visa det.

Nu.

Dags att visa att det här laget inte är överskattat utan faktiskt kan leva upp till högt ställda förväntningar. Då krävs inte minst en tuffare attityd, bättre värderingar i spelet och att bemästra en högre fart. Bekymren och varningssignalerna ska tas på största allvar, men samtidigt måste jag säga att jag inte riktigt förstår att det på sina håll snackas om kris med stora bokstäver.

LHC har tagit 20 poäng på 15 matcher. Inte bra nog. Fine.

Men kris?

Det är – med en match mer spelad, jag vet – en poäng upp till Örebro som hyllas som höstens stora överraskning. Det är två poäng till Skellefteå på direktplats till slutspel. Det är fyra poäng till fyran HV.

För mig är det för dåligt, men med 37 matcher kvar att spela är det ingen kris.

Däremot är det synnerligen viktigt att krismedvetenheten finns där. Att ingen tror att ”äh, vi är bättre än så här, det löser sig”. De samlade prestationerna, hur det sett ut i många matcher och hur en del spelare famlat efter formen under hösten borde framkalla mer oro än poängskörden

Jo, jag tycker också att det är väl tidigt att prata om kris även i Gävle och hos torsdagsmotståndaren Brynäs.

Det kan bli det senare, både här och där.

Men ingen kris.

Än.

Är kris i någon SHL-klubb så är det i Karlskrona. Än så länge inte av sportsliga orsaker (där heller), men av ekonomiska.

/ PB

Vart ska ta det här ta vägen, LHC?

linköping Om jag varit Dan Tangnes hade jag varit orolig. Tabellplaceringen, tia efter lördagens matcher och med fler matcher spelade, är en sak. Men det kan också konstateras att LHC på tolv omgångar bara tagit två trepoängare och förlorat åtta. Känns löjligt att prata om kris när det är 40 matcher kvar, men lika dumt att inte ta varningssignalerna på allvar.

Så många år i det här yrket har lärt mig att inga medaljer delas ut i oktober -- i synnerhet som det sagts att det här LHC-laget mer än något annat är byggt för att vara som bäst i slutspelet -- och vi såg i fjol hur det faktiskt kan vända.

 

Med de här spelarna ska inte LHC ligga så långt ned i tabellen och inte minst Fredrik Emvall och Dan Tangnes står förstås med stort ansvar. Som ansvarig för värvningar och för hur laget byggts respektive för taktiskt upplägg och för hur spelet ser ut. Men för mig är det inget snack om att det är spelarna på isen som bär det allra största ansvaret.

Jag tror inte så mycket på det där med svart eller vitt eller snabba, enkla lösningar.

Lovar att återkomma till mer detaljer under kommande vecka och nöjer tills vidare mig med att konstatera att jag vill se mer av ett eget spel, men också mer av jävlar anamma och kaxighet. Alla är överens om att LHC har bredden, men då gäller att också utnyttja det och vara jävligare att möta. Framförallt är det lagmässigt som det inte fungerat. För mig är Daniel Olsson Trkulja den största positiva överraskningen och på samma sätt som att det är glädjande är det också ett underbetyg för de övriga att oprövade, allsvenska nyförvärvet genomgående tillhört de bästa.

 

Nu väntar Rögle i två matcher och resultaten blir viktiga för vart den här säsongen ska ta vägen. Det är en fjärdedel av serien avverkad och ungefär så här dags som det så smått börjar att sätta sig.

Då gäller att vara med.

Jag hade givit petade Mark Zengerle en ny chans och satt honom i förstakedjan med Derek Roy och Andrew Gordon (visst frågetecken för om defensiven håller, men det är i alla fall värt ett försök) för att om möjligt få in en potentiell målskytt där. Jakob Lilja har mycket, men inte just det. Däremot har han tidigare gjort det bra med Nick Sörensen och med Tony Mårtensson (ännu inte inne på ett enda mål framåt i fem mot fem!) som tredje länk finns förutsättningar för kemi.

Tror jag.

Vad tror ni?

/ PB

Correns hockeyreporter skriver om LHC i synnerhet, om ishockey i allmänhet. . . och en del annat. Blir också ett och annat inlägg på twitter: @bergstinho. Välkomna. Hit. Och. Dit.
  • Twitter
  • @Bergstinho

Sportbloggar

Övriga bloggar