Inleder krönikan i morgondagens tidning så här:

Sex poäng av sex möjliga. Det bästa med den LHC-starten? Att så mycket kan bli bättre.

Det var ungefär så det kändes efter andra raka 2--1-vinsten. En slarvig period (den andra) kunde ha kostat LHC segern och mot bättre motstånd hade den definitivt gjort det. Nu blev det bara en kvittering och när spelet stabiliserades i tredje perioden avgjorde Robin Figren.

Med tanke på förra säsongens misslyckande är det extra viktigt med en bra start och det har LHC verkligen fått. Den här gången var det inte en lika stabil insats som i premiären, men det räckte ändå. Ska du ta dig till slutspel är Rögle hemma en match som ska vinnas.

Så är det bara.

Bäst på isen: målvakten Christian Engstrand som storspelade igen.

Backarna?

Magnus Johansson träffade för sällan mål i power play, men bra i övrigt. Albin Lorentzon fick spela mer när Daniel Grillfors gick ut och gjorde ett jättejobb i numerära underlägen. Linus Hultström tappade sin markering vid kvitteringen, annars bra. Niclas Hävelid stabil som vanligt. Daniel Rahimi helt okej. Mattias Bäckman inte lika bra som i Scandinavium.

Forwards?

Kedjan med Robin Figren, Sebastian Karlsson och Johannes Salmonsson inte bara avgjorde. Den var bäst också. Carl Söderberg och Pär Arlbrandt godkända, Simon Hjalmarsson syntes inte alls. Andreas Jämtin spelade upp sig. Mattias Weinhandl kräver vi mer av. Eric Himelfarb var pigg, gjorde mål och skapade mycket framåt. Jonas Almtorp underkänd. Erik Lindhagen och Joachim Nermark gjorde det man kan kräva.

Ungefär så.

. . . och ja, jag har tidigare sagt att jag tycker att Himelfarb borde lyftas upp till andrakedjan. Så blev det i tredje perioden. . . varpå den nykomponerade trion knappt kom ur egen zon i de första bytena.

Men på sikt tror jag att det är det rätta.

Åtminstone tills Patrik Zackrisson är i speldugligt skick.

/ PB