Rätt intressant LHC-läsning i papperstidningen i morgon, om jag får säga det själv.

För att uttrycka det enkelt: det lag som skjuter mest vinner inte mest.

Snarare tvärtom.

Mycket kritik mot LHC-insatsen mot Timrå och det fanns all anledning. Nu var det inte så ojämnt som 1--5 antyder, men inget snack om att 1) Timrå ville mer, 2) LHC tummade på skärpan och 3) Timrå passar LHC sällsynt illa.

Många saker saknades hos hemmalaget och framförallt handlade det om defensiv trygghet -- och fart. Som tränar-Melin uttryckte det när vi pratade efter dagens träning:

--Så länge du har fart kan du vara hur konstruktiv och kreativ som helst. Men blir du för stillastående är det totalt meningslöst.

Nu ska också ärligt sägas att det finns frågetecken för LHC-formen överhuvudtaget. Det var uselt mot Färjestad, det var bra mot HV, det var sådär mot Skellefteå, det var dåligt (men seger) mot AIK, det var sådär mot Timrå och det var dåligt mot Timrå igen.

-- Ser du till hela säsongen har det inte varit så många topprestationer, sa Pär Arlbrandt.

Sen kan man alltid jämföra de spelmässiga insatserna i de två senaste hemmamatcherna i CC.Med risk för att många tycker annorlunda skulle jag vilja påstå att det var mindre dåligt mot Timrå än mot AIK.

Trots att det faktiskt blev seger i den sistnämnda matchen.

Men det berodde mest på osedvanlig effektivitet under en lyckoperiod, strålande målvaktsspel och rätt mycket tur.

Oavsett vilket: det borde verkligen stå revansch i pannan på samtliga LHC-spelare inför mötet med Frölunda i morgon.

/ PB