På plats i Läkerol Arena fick jag igår se en tät match med trevlig inramning. Visst, lite chans- och målfattigt, men ändå bra tempo och känslor. 

Innan matchen hissade Brynäs sin SM-guldflagga i taket vid en cermoni som alla nu levande före detta lagkaptener i laget deltog i. Till och med jag som inte är någon stor nostalgiker tyckte att det är lite mäktigt med historian Gävle-laget har. 

Brynäs var det laget som lyckades skapa mest och kändes lite tyngre i sitt anfallsspel. LHC lyckade inte vaska fram speciellt många heta mälchanser under de två första perioderna, men spottade upp sig i sista. 

En stor skillnad mellan lagen var även powerplay. Brynäs hade högre passningstempo, mer rörlighet och kändes farligare i sina 5-mot-4-lägen.

Nu ska tilläggas att LHC fick ganska få chanser i PP jämfört med Brynäs.

Ante Andersson var bra i kassen, även om han skulle tagit första målet. Även Honken i Brynäs var bra. Som gammal målvakt tycker man ju det är kul att se. 

Söderberg bra som vanligt och Weinhandl visar att han är en mycket nyttig spelare trots att målskyttet inte kommit igång. 

***

Efter matchen blev det en sväng på stan där man stötte på min och LHC:s gamle assisterande tränare, tillika BIF- och FBK-tränaren Nicklas Czarnecki. Ett kul återseende. 

***

Sitter nu på ett skumpigt SJ-tåg på väg hem. Vi är åtminstone i tid...

/Jensen