Slarv och hafs. Det är egentligen huvudanledningarna till att LHC inte ger sig själva chansen att vinna mot Skellefteå borta.

Den förklaringen är givetvis en bit förenklad, men att bara prestera två skott på mål och med tanke på hur passningsspelet stundtals ser ut, tycker jag det ändå säger en hel del.

Visst spottade Linköping upp sig i andra perioden och hade en del chanser. Framförallt var forechecking-jobbet stundtals riktigt bra. Man satte press på Skellefteås backar med frenetisk skridskoåkning och vaskade på så vis fram några målchanser. Här tycker jag man kan se en av de största skillnaderna från förra säsongen; det hårda forechecking-jobbet och drivet mot kassen när man vinner pucken i anfallszon.

Idag var det dessutom fjärdefemman som visade upp mycket bra forechecking vid några tillfällen. Precis vad en fjärdefemma är till för de få minuters speltid de får; att vara jobbiga för motståndarna.

Just forecheckingen och att vinna pucken i anfallszon var ofta det som skapade målchans i den här matchen, för båda lagen. Förutom Skellefteås powerplay då, där LHC:s tidigare så framgångsrika boxplay inte längre fungerade lika bra vilket gjorde att Skellefteå kunde göra tre mål i spel med en man mer på isen. Egentligen var inget av de tre målen klassiska powerplay-mål, men det var ändå oroväckande virrigt i LHC-boxen vid två av de tre målen.

Positivt i LHC-ögon var, förutom forecheckingen, Figrens 1-2-reducering: vunnen teckning, driv mot kassen och skott med quick release. Vackert!

Jag tycker oxå LHC ofta lyckades med att bromsa Skellefteås vanligvis fartfyllda offensiv. Det är generellt en egenskap som årets LHC-lag verkar vara relativt bra på. Viktigt!

***

Jag hoppas att Oscar Sundh snart mår bättre och snabbt återhämtar sig från den otäcka olyckan i Luleå idag.

/Jensen