Logga in
Logga ut

Per Bergsten & Rebecca Candevi

LHC-bloggen

Lika inför lagen

Efter premiärmatchen mot Timrå hade jag en bra känsla över LHC. Det kändes strukturerat. När spelare som Broc Little inte kommer till skott kliver istället ungtupparna fram och visar att de är minst lika viktiga. Det fick mig att tänka tillbaka till en ganska livlig diskussion jag hade med Dan Tangnes förra året. Det handlade om att en viss spelare högre upp i hierarkin inte gjorde det lilla extra och inte heller visade rätt inställning i en specifik match. Samtidigt fanns det en junior på bänken som extraspelare som jag var säker på skulle ha gjort det bättre i det här läget än vad den här spelaren vi diskuterade om gjorde. 

Jag hävdade att han kunde bänka spelaren - inte en hel match kanske men i några byten - och låta någon annan ta platsen. Enligt mig kvittar det vad du heter eller hur stort ditt lönekuvert är. Om du inte gör det du ska ska du också få veta det. 

Men Dan Tangnes höll inte med. Man kan ju inte bara bänka en så "viktig" spelare bara så där. "Det fungerar inte så"... var hans svar. Inte var han speciellt glad över min kommentar heller när Per Bergsten under någon tidigare träning hade hävdad exakt samma sak (han trodde nog att vi hade gaddat ihop oss - haha. Ops!)

Men nu med Tommy Jonsson som huvudtränare känns det som att alla är lika inför lagen. Du kan heta Olle Lycksell, Johan Södergran, Broc Little eller Daniel Olsson Trkulja och få mycket speltid om du visar att du förtjänar det. Det är inte så att du blir undansatt även om någon med ett större namn inte leverar.

Jag fick också känslan efter min längre intervju med Johan Åkerman att alla tränare har fått en större roll i just det det är bra på. Dan Tangnes var en kontrollmänniska (som Johan Åkerman uttryckte det). I min uppfattning en huvudtränare som inte helt litade på att det blev bra om han gav över ett ansvar till sina kollegor - utan ville ha ett finger med i spelet oavsett vad. Men där är Tommy Jonsson bättre på att lita på sina kollegors kunskap och låt dem sköta sitt helt själva - men såklart med input när det behövs. Det resulterar i att även tränarna utvecklas vilket kommer gynna både föreningen och dem själva i den personliga utvecklingen. 

Ja, det känns som det är mer harmoni i den här gruppen. När Tangnes lämnade kände jag att LHC hade tappat en otroligt bra tränare. Men just nu ser jag faktiskt positiva tendenser av att han lämnade. Det känns som hela föreningen fick ett uppvaknande av det. Tangnes gav ifrån sig en stark signal genom sitt agerande som fick alla att känna "shit, vi måste vakna nu. Det är allvar". 

 

Jag gillar det nya tänket tränarstaben har och det känns även harmoniskt där. Det smittar såklart av sig på spelarna. 

 

P.s. Jag har fått många frågor om vad jag tycker om Johan Åkerman. Jag har egentligen aldrig pratat med honom ordentligt innan och fått någon uppfattning över hur han är varken som person eller tränare. Men efter ett längre snack är min uppfattning att han är väldigt tydlig och passionerad. Det märks också att staben som är nu kompletterar varandra på ett bra sätt. Alla har sina styrkor i olika moment och får nu utlopp för det genom uppdelningen som gjorts. 

 

/ RC 

Nu tuffar det till sig, LHC

linköping Efter vad som känns som en mindre evighet är det matchdags igen för LHC på söndag. En och en en halv veckas uppehåll i oktober är inget man är van vid direkt, men så kan det bli med svårigheterna att få ihop schemat i stort och när arenan är upptagen av både Björn Skifs och Tomas Ledin.

Men på söndag väntar hemmamöte med Skellefteå.

Tack för det.

Har varit inne på det tidigare och det är ingen hemlighet att serieledande LHC haft en på papperet gynnsam inledning med många hemmamatcher mot lag som ska besegras. . . om man nu kan säga så om SHL. Med tanke på hur det sett ut under senaste säsongerna och med ny tränare i båset tror jag att det varit extra viktigt att få till en stark start och därmed varken behöva tvivla eller jaga.

Perfekt.

Men nu är det ingen tvekan om att det tuffar till sig.

Rejält.

Dels vad gäller intensivare matchande, dels vad gäller förmodat skarpare motstånd.

Eller vad sägs om följande schema fram till landslagsuppehållet under första halvan av november?

Skellefteå (h), Frölunda (h), Malmö (b), Rögle (b), Djurgården (h), Djurgården (b) och Frölunda (b).

När de matcherna är avklarade lovar jag att vi har en mer tydlig bild av var denna LHC-upplaga är på väg. Är det fortsatt topplacering även då. . .då kan man tala om att serien börjar sätta sig och att det känns mer stadigvarande. Men låt klara oss av de här omgångarna innan vi drar några alltför långtgående slutsatser.

Okej?

x x x

Om inget händer under de närmaste dagarna kan LHC stå med femton friska forwards till söndagsmatchen. Snacka om konkurrens och angenäma problem för Tommy Jonsson & Co. Det blir viktigt att hålla igång alla och fortsatt få så många som möjligt att känna sig delaktiga.

Det är en framgångsfaktor och där gäller att rotera på ett bra sätt. Antar att det inte kommer att röras så mycket i de två toppkedjorna, medan det i kedja tre och fyra kommer att förändras lite mer från match till match. Däremot är det inte aktuellt att i vissa matcher använda sig av fjorton forwards och bara sex backar.

Det sa tränar-Jonsson bestämt nej till när jag frågade häromdagen.

x x x

Skellefteåstjärnan Joakim Lindström spelade inte mot Djurgården (0-5) senast, men var med på fredagsträningen om jag fattat rätt av rapporterna från norr. Förre LHC-aren Mathis Olimbs poängfacit i Skellefteå så här långt: fyra poäng på nio matcher.

/ PB

Det har varit bäst med LHC i höst

linköping Hockeyfri och ledig lördag för undertecknad.

Just klarat av en löprunda (nåja, lufsrunda kanske man ska säga) och tänkte ta en sväng förbi LFC-matchen på arenan. Lite sport kan behövas även en sådan här dag innan gästerna kommer framåt kvällen. Nio matcher avklarade för LHC i SHL-hockeyn och man får ha osedvanligt höga krav om man inte ska kalla det för en strålande start.

Det finns några om och men, men låt oss bortse från det här och nu.

Här är, utan inbördes ordning, det som varit bäst så här långt:

1) Poängen och tabellplaceringen. 21 poäng av 27 möjliga. Bästa öppningen sedan 2005. Vem hade trott det?

2) Hemmafacit. Sex matcher spelade och sex vinster under ordinarie tid. Inte alltid efter strålande insatser, men alltid tillräckligt för att vinna. Kanon.

3) Jonas Gustavsson. Skraltig insats mot Mora och halvdan start mot Timrå senast -- i övrigt klockren. Det skulle förvåna om inte målvakten står med tre kronor på bröstet i vinter. Har vaktat målet i LHC:s samtliga sju segermatcher så här långt.

4) Lukas Bengtsson. Så nära någon med Magnus Johansson har inte LHC varit sedan. . . Magnus Johansson. Många poäng, bäst plus/minus i hela ligan och stark både framåt och bakåt. Nyförvärvet har med råge infriat alla förväntningar.

5) Nick Sörensen. "Han har potential för att vara bäst i hela SHL", sa Dan Tangnes, förre tränaren, när vi pratade i somras och forwarden har fått en pangstart. Sju mål på åtta matcher är starka papper.

6) Ungdomarna. Det är lätt att nämna Johan Södergran som den största överraskningen, för det är han, men hela ungdomslinan med Södergran, Olle Lycksell och Adam Brodecki har varit vassare än vad åtminstone jag hade trott.

7) Spelet i, och inte minst ur, egen zon. På sistone har funnits en och annan tendens att då och då hamna i gamla synder, men som helhet gillar jag hur spelet i sista tredjedelen förbättrats. Vassare passningsspel och fler uppspelsalternativ har gjort att det mer sällan fastnats i egen zon. Snabba omställningar är ofta bästa sättet för att skapa chanser -- och att göra mål. 

8) Effektivitet. En skottprocent på nästan 14. Bäst i serien. Blir synnerligen tufft att behålla.

9) Doldisarna. Spelare som Anton Karlsson, Fredrik Karlström och Jimmy Andersson har tagit kliv framåt och breddat sina register. Och Dan Pettersson har gjort mycket nytta direkt. För att nu nämna några.

10) Harmonin. Rör du dig i omklädningsrummet och i  övrig närhet av laget märker du snabbt att det är ett lag som mår bra. Lag som vinner gör ofta det. Där ska förstås också Tommy Jonsson, nye tränaren, ha beröm. Men även högre upp i klubbledningen känns det gladare och mer avspänt.

Sämst?

Tja, det är klart att inte allt varit bra. 

Man kan diskutera spelschemat med sex av nio matcher på hemmaplan, en på papperet mycket gynnsam start, lite för lite av längre anfall, bara två poäng vardera för personliga favoriterna James Wright och Andrew Gordon i förstakedjan, sämst (!) tekningsprocent  i hela ligan, några matcher med halvdana publiksiffror, den otäcka smällen på Almen Bibic och säkert ett och annat till.

Men det struntar vi i nu.

/ PB

Förändringens vind blåser starkt

Linköping Jag var på LFC:s affärsträff där företag som sponsrar och är aktiva omkring fotbollsklubben möts. På plats fanns Anders Mäki. En av de besökande klev fram och berömde honom för den förbättrade kommunikationen i LHC och när jag hörde samtalsämnet slog jag mig ner bredvid.

Jag flikade in och sa till Mäki att jag också tyckte att det är positiva vibbar som kommer från LHC nu. Att kommunikationen har blivit snabbare, tydligare och har gjort att spekulationer som kunnat trissas upp i sociala medier försvunnit när saker har hanterats så snyggt. Där och då tryckte jag speciellt på att det var kul att de la ut talet som Roger Ekström höll för LHC-herrarna utåt.

Men Mäki sa inte tack.

Istället fick jag känslan av att han försvarade sig och sa något i stil med: ”Så här har alltid kommunikationen varit och det är inte första gången vi gjort något liknande. Kanske har små detaljer förändrats men inte något större”.

Mitt svar blev: ”Ja, men ibland är det de små detaljerna som gör den stora skillnaden”.

”Det har du kanske rätt i”, svarade han, smått bitter som jag uppfattade det.

Det kanske på något sätt var att trampa honom på tårna eftersom han varit en del av den tidigare kommunikationen. Jag vet inte. Men i förändringens vindar som blåser fick jag en dålig magkänsla av hans reaktion. Enligt mig hade det bästa svaret varit ”Tack, det känns som vi är på rätt väg” eller något liknande.

Därmed känns det inte helt fel att Anders Mäki lämnar sitt uppdrag nu. Missförstå mig rätt – han har gjort ett jättebra jobb och är en trevlig person som varit lätt att handskas med. Samtidigt har han inte varit den profilstarkaste personen runt LHC. I mina ögon hade jag gärna sett honom köra fullt ut på att vara ”gruvarbetarsonen från Kiruna” . Han skulle såklart inte försökt vara någon han inte är – utan vara den han är lite extra bara.

Dessa vindar som blåser nu verkar dra i en positiv riktning. Fredrik Emvall känns mer avslappnad i sin roll där jag tror att han och Niklas Persson är och kommer bli ett riktigt bra team. Roger Ekström har kommit in och satt tonen på direkten som ordförande. Bäst av allt är att det känns som han lyssnar innan han pratar. Vilka är det egentligen hockey spelas för? – Jo, för publik och fans. Otroligt viktigt att ha med dem på tåget då - som Ekström verkligen fått. 

Nu väntar jag med spänning på att se vem det är som tar över efter Mäki i årsskiftet. Jag hoppas att det är någon som vågar sticka ut lite ur mängden. Helst av allt ser jag att det är någon som inte är aktiv i föreningen nu som kommer in och ser saker och ting med helt nya ögon. Det är oftast lättare för personer utifrån att se det bristerna som finns.

Ja, låt spekulationerna börja. Finns det några heta namn på marknaden? 

/ RC 

Nej, LHC var inte värdelösa

Linköping Precis efter att Bergsten hade lagt ut sitt inlägg här nedan loggade jag in för att skriva något liknande. Vi (jag) har fått lite kritik över att vara negativa - men i det stora hela handlar det också om att vi försöker se nyktert på inledningen. Ja, LHC har börjat riktigt bra och över förväntan. Även om vi någonstans "räknar med" att LHC ska vinna mot lag som Mora så är det inte en självklarhet. SHL är en jämn serie och en vinst är aldrig något man kan ta förgivet.

Efter förlusten mot Färjestad fick jag istället ett mail om att jag var för snäll i min betygsättning av spelarna. Jag underkände inte någon trots att LHC var mållösa framåt. Ja, LHC hade stundtals ett dåligt passningsspel och hade svårt för att få pucken ur egen zon - något som de lyckats bra med i tidigare matcher. Men ärligt talat tycker jag inte LHC var katastrofalt dåliga - det var snarare Färjestad som var bra. Visst, skotten 34-12 talar sitt tydliga språk. Men Linköping hade lägen för att komma in i matchen där Johan Södergran var den som vågade bryta mönster mest av alla. Den här gången var det tillfälligheter som gjorde att pucken inte gick in snarare än att LHC var helt värdelösa. 

FBK kom snabbt hem i försvarsspelet, spelade som en enhet och hade samtidigt hemmapubliken i ryggen. Det som dock var negativt från Linköpings sida var att de lät FBK ta över det mentala spelet från start. De lät dem komma innanför skinnet - vilket gjorde att fokus lades på tjafs och bråk istället för på ishockeyn. 

Samtidigt förespråkar jag känslor i ishockey. Tycker att matchen stundtals hade lite slutspelskaraktär - kul. Men det gäller samtidigt att välja sina kamper på isen för att inte låta det gå ut över just resultatet och kvalitéten. 

Men för att sätta punkt. LHC var inte totalt urkassa - det var Färjestad som var bra. 

Innan jag kommer skriva någon slags hyllningskrönika om hur fantastiska LHC är vill jag se dem ge lag riktigt tuffa matcher på bortais. Det är där man ser om laget har vad som krävs för att hålla sig kvar i toppskiktet. Det vill jag se mot lag som Saik och Dif. Om LHC tystar klockan mot Djurgården i Hovet så kommer det garanterat en väldigt positiv krönika. Det kan jag lova redan nu. 

/ RC 

Bästa LHC-starten sedan 2010

Linköping Det snackas om att det varit en unikt bra start för LHC i SHL-hockeyn.

Det har det inte.

Men den är definitivt bra.

Sällsynt bra.

Låt oss återkomma till det.

Sex segrar på sju matcher, 18 poäng av 21 möjliga -- det är klart att det är rungande applåder för det. Det är klart att det är en ruskig skillnad att inleda på det sättet i stället för att hamna efter, börja tvivla och tvingas jaga. De poäng som tagits, och den marginal som skaffats till många andra, kommer att finnas kvar och vara väldigt bra att ha när tyngre perioder kommer.

För de kommer.

Sedan premiären för några veckor sedan har jag fått en del mejl där vi får beröm för vår LHC-bevakning. Det är kul. Sådant värmer. Men det har också kommit ett och annat påstående om att vi (jag) är för negativa.

Just det har jag svårt att förstå.

LHC har hyllats och ska hyllas för den start som inte många av oss såg komma.

Men det gäller samtidigt att ha perspektiv och att inse att inte allt är svart eller vitt. Inte ens hockeyvärlden. Fortfarande finns saker att förbättra, fortfarande finns saker som varit sämre i vissa matcher -- och då ska det självklart påtalas. Jag var kritisk till när 2--0 på några minuter blev 2--3 mot Örebro för det kändes rätt svårt att vara något annat. Jag tyckte att Broc Little behövde bli lite mer egoistisk och jag tyckte att matchen mot Mora innehöll för mycket av High Chaparal-hockey för min smak.

Men det är väl kanon att ha 18 poäng -- och att det faktiskt finns saker som kan bli bättre?

Mest imponerad så här långt är jag av Jonas Gustavsson i målet, en bättre defensiv struktur, ett vassare passningsspel och bättre vägar ur egen zon, vilket i sin tur bidragit till en svårslagen effektivitet framåt. Och inte minst: ett jäkla hårt och uppoffrande jobb framåt och bakåt.

Mitt i allt jubel över starten finns också några saker som bör nämnas.

Fem av sju matcher har spelats på hemmaplan.

I sex av sju matcher har LHC varit mer eller mindre favorit. Undantaget: bortamötet med Växjö -- och för mig var 1--0-vinsten där den hittills mest imponerande enskilda insatsen. Nu väntar en liknande tuff uppgift i morgon, mot ett Färjestad i stort behov av poäng och trendbrott.

Det blir ett riktigt bra test.

18 poäng på de sju första matcherna är LHC:s bästa facit sedan hösten 2010 då det var samma poängskörd. Den allra bästa noteringen kom 2005 med 20 av 21 möjliga poäng i upptakten och så klart serieledning. 2010/11 slutade LHC för övrigt femma i det som då hette elitserien på 85 poäng.

De senaste säsongernas poängfacit efter sju matcher: 8, 7, 16, 10 och 13.

/ PB

Correns reportrar Per Bergsten och Rebecca Candevi skriver om LHC i synnerhet, om ishockey i allmänhet. . . och en del annat.
  • Twitter
  • @Bergstinho

Bloggar