Apotek 1:

- Hej, hej. Här är mitt recept. Jag skulle vilja ha den här blodtrycksmedicinen.

- Tyvärr har vi inte den hemma. Ska jag beställa den åt dig?

- Eh . . . nä. Jag behöver den i dag.

- Jag kan ringa till vår filial i Tannefors och höra om de har den.

- Okej.

- Tyvärr, de hade den inte heller.

- Så vad gör jag nu?

- Ja du, du får väl gå till ett annat apoteksföretag och fråga.

Apotek 2:

- Hej, hej. Här är mitt recept. Jag skulle vilja ha den här blodtrycksmedicinen.

- Tyvärr har vi inte den hemma. Ska jag beställa den åt dig?

- Eh . . . nä. Jag behöver den i dag.

- Tyvärr, då kan jag inte hjälpa dig. Jag kan inte se i datorn vilka andra apoteksföretag som skulle kunna ha din medicin hemma.

Apotek 3:

- Hej, hej. Här är mitt recept. Jag skulle vilja ha den här blodtrycksmedicinen.

- Tyvärr har vi inte den hemma. Ska jag beställa den åt dig?

- Eh . . . nä. Jag behöver den i dag.

- Tyvärr, då kan jag inte hjälpa dig.

- Men för helvete, ursäkta snälla du, men jag behöver verkligen min medicin. I dag! Jag vet att det är klantigt av mig att inte vara ute i god tid, men nu är det som det är.

- Mm, jag förstår. Nu ingår det ju varken i mina arbetsuppgifter eller i den service vi brukar tillhandahålla, men jag skulle kunna ringa apoteket på US och höra om de har den hemma.

- Tack! Från djupet av mitt hjärta tack! Det vore oerhört vänligt. För då kan ju jag, efter tre fruktlösa apoteksbesök på lunchen, springa tillbaka till jobbet, hämta bilen, köra till US och äntligen få min medicin och slippa ett undertryck som överstiger 100 innan dagen är slut.

Puh!

Våra mediciner är varken billigare eller mer lättillgängliga. Tvärtom. Och Konsumentverkets studie, på uppdrag av regeringen, avslöjar allvarliga brister och en alltigenom sämre service till kunderna. Så vad var vitsen med apoteksreformen?

Inte att vi skulle springa ändlösa och desperata gatlopp i jakt på våra mediciner, väl?