Värmen i sig är en sak, men torkan som följd har ställt till det för väldigt många, både i samhället och i naturen. I år tog vi två veckor semester i vår stuga uppe i Långsjöby för att sedan fara till Sälen där vi hyrt en stuga en vecka. Skönt att göra ett avbräck i den långa färden hemåt. De 106 milen kör vi annars utan övernattning. Det var tredje gången vi var i Sälen och så fint väder som vi hade i år har vi inte haft tidigare, vilket naturligtvis var toppen.

Något som däremot var otäckt i Sälen var brandröken vi ofta kände lukten av. Första gången var en sen kväll i början av veckan. Gode tid! Brann det i vår närhet? Vi kände direkt att det inte var vanlig grillrök, första tanken var ändå att någon grillade trots förbud. Vi gick ut för att se om vi såg någon rökpelare. Det gjorde vi inte och när lukten avtog lite så lugnade vi ner oss.

Dagen efter tilltog lukten igen och jag ringde SOS för att kolla om det brann i närheten. De sa att det brann cirka tre mil bort och att det nog var den röken vi kände.

Maken och jag pratade om hur stickig lukten var även så här långt bort från eldhärden. Hur var det då inte för de som bor närmare och de som jobbar med att släcka branden. Det måste ha varit hemskt. Rökigt, varmt och med oro för hur det ska gå. Vilka fantastiska hjältar som, trots allt vad det inneburit, kämpat mot bränderna i Sverige. Vilka kämpar de varit! Och tänk alla som frivilligt ställt upp med allt de kunnat. Så tacksamma vi är för hjälpen från utlandet.

All denna brandrisk och bränderna runt om i Sverige fick oss att prata om hur vi skulle göra om det drabbade oss. Vissa fick ju mindre än en timma på sig att evakuera sina hem. Andra blev mer varse i tid om att de troligtvis skulle få lämna bostaden. Hur förberedd man än är så tror jag man får lite panik över vad man ska ta med sig när tiden är så knapp. Tänk om man aldrig mer får se sitt hem! Vilken fruktansvärd upplevelse och känsla det måste vara. Hoppas vi aldrig behöver vara med om det. Det är lätt att tänka att det drabbar bara andra och inte mig. Det är ju inte bara skogsbränder som kan hända utan det finns ju även andra brandrisker tyvärr.

När vi var i Sälen lade vi plånböcker, nycklar, dator och andra viktiga saker vi hade med oss på platser där vi snabbt kunde nå dem om något skulle hända. Väl hemma har vi pratat om vad som är prio ett att rädda i hemmet. Självklart står foton och filmer på barnen högst upp, samt personliga tillhörigheter. Vi har en hel del gamla släktsaker, inget som är värt pengar men mycket värt för hjärtat. Vad skulle prioriteras? Hur får vi ut sakerna? Vi har flera brandvarnare i hemmet men om det brinner hos grannen så hjälper inte det utan då är det snabbt läge som gäller troligtvis. Nu har vi en plan och vi har bestämt en samlingsplats där vi i familjen ska vänta på varandra när vi tagit oss ut. Har du? Vet du hur du ska göra om det fasansfulla inträffar? Värt att tänka på och prata om innan det händer.