Enligt "Uppdrag granskning" (SVT 3/3) har flera anställda som på olika sätt larmat om missförhållanden eller riktat kritik mot sin arbetsplats utsatts för repressalier.
Att gå till medier som offentliganställd med uppgifter om missförhållanden på sin arbetsplats är en grundlagsskyddad rättighet, genom den så kallade meddelarfriheten.
Men att våga larma är ingen självklarhet på dagens arbetsplatser. Hög arbetslöshet, individuella lönesamtal och försvagningen av fackets inflyttande på arbetsplatser med mera är orsaker till tystnadskulturen.
"Uppdrag granskning" har skickat ut en enkät till 48 fackförbund inom LO, TCO och SACO. Av de 35 som svarat uppger åtta att rädslan för att påtala missförhållanden har ökat de senaste åren. Endast ett förbund uppger att rädslan har minskat.
Det nya Las-förslaget minskar tyvärr anställningstryggheten på arbetsplatserna – vilket kan bidra till ökad tystnadskultur och mer otrygghet för anställda.
Lagen om anställningsskydd (Las) kom till 1974. Lagen var, precis som Medbestämmandelagen (MBL), som trädde i kraft 1977, ett resultat av 1970-talets våg av vilda strejker i Sverige, som inleddes med den stora gruvstrejken 1969–70.
En huvudprincip i Las är turordningsreglerna, som utgår från principen sist in, först ut. Den som senast blev anställd är den första som får gå om företaget säger upp personal på grund av arbetsbrist. Godtyckliga uppsägningar begränsades genom regeln sist in, först ut.
Om Las-förslaget blir verklighet kommer det att leda till att otryggheten ökar för enskilda anställda som uttrycker missnöje.
Den som inte ser att anställningstrygghet och tystnad på jobbet hänger ihop har inte med verklighet och göra. Därför måste vi enhetligt säga nej till försvagning av Las och ännu mer ökad tystnadskultur på arbetsplatserna.