Låt Linköping växa på bredden

Linköping behöver bygga färre höghus och ge utrymme för klassisk arkitektur, skriver Sara Skyttedal (KD).

Linköping kläms ihop på en för liten yta, anser Sara Skyttedal (KD) som förespråkar en annan typ av byggande.

Linköping kläms ihop på en för liten yta, anser Sara Skyttedal (KD) som förespråkar en annan typ av byggande.

Foto: Daniel Erlandsson

Debat2018-08-28 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är dags att göra upp med den arkitektur som dominerat Sverige för länge. Det är inte bättre att bygga på höjden än på bredden och modern arkitektur är faktiskt inte det minsta modern. För bättre byggande och tillgänglighet måste variationen öka och storskaligheten minska.

Att bygga på höjden har många förespråkare i Linköpingspolitiken. Det låter ofta bra i teorin men skapar massor med problem. Att städer växer på bredden är inte ett problem i Sverige då vi inte har någon platsbrist. Istället blir det problem när man klämmer ihop staden på en för liten yta.

Genom att staden växer på bredden, och man bygger trivsamma småhus med färre våningar, hålls markpriserna nere. Mer mark hamnar på bostadsmarknaden och konkurrensen sjunker, vilket erbjuder mycket bättre priser för köparna. Man slipper markspekulation och att bolag tjuvhåller på mark i väntan på att värdet ska stiga.

De höga hyror vi idag ser hänger även ihop med skyhöga byggkostnader. Byggkostnaderna hålls som lägst i hus med kring tre våningar. Byggandet bör därför primärt inriktas mot att bygga mindre högt. Det höga byggandet gynnar nämligen framförallt de som har råd att betala. Den nuvarande bostadssituationen där det råder bostadsbrist och finns tomma lyxvåningar fungerar inte. Vi måste bygga mindre och mer spritt för att minska kostnaderna, men också bygga mer efter människors preferenser. 7 av 10 säger att de helst bor i eget hus eller radhus. Trots det minskar andelen småhus i Linköping.

Det är dags att göra upp med den modernistiska arkitekturens totala dominans. Fyrkanter i glas och betong står för praktiskt taget allt nytt. Den som kritiserar förkärleken för glas och betong får höra att man måste bygga för sin samtid. För det första kan man fråga varför det skulle vara ett egenvärde? På samma sätt som människor idag väljer skola och vård själva bör pluralism finnas även inom arkitekturen. Varför skulle det inte kunna konstrueras byggnader med klassisk arkitektur utöver klossar av glas och betong?

Modern arkitektur är inte heller det minsta modern. Lådor i glas och betong har varit den dominerade stilen sedan 1960-talet. Denna stil har få beundrare utanför elitkretsar, och egentligen inte ens där. Arkitekterna själva väljer allt som oftast att inte bosätta sig i områden med den bebyggelse de själva förespråkar. Inom andra områden har vi övergett de ideal som dominerade under 60-talet. De tankar som var helt dominerande då speglar fortfarande de stilar arkitektbyråer och kommunala tjänstemän vurmar för.

Modernismen och brutalismen representerar idéer som är helt omoderna idag: Den lilla människan och den stora staten. Det rationella och planlagda livet där valfrihet inte har någon plats. Det strikt rationella boendet var en av bitarna som speglade tanken om att vi kunde skapa en ny bättre människoart. Idéer som var jättemoderna i Sverige under delar av 1900-talet, men som ingen i idag uppfattar som modernt och fräscht.

Det är sedan länge dags att göra upp med dessa två dåliga idéer. Vi får ett mycket bättre och billigare byggandet om Linköping tillåts växa på bredden. Och vi får långt vackrare hus om inte reaktionära stilen i glas och betong tillåts vara den enda godtagbara arkitekturen.

Sara Skyttedal (KD)

kommunalråd Linköping