Tillgången på elektricitet kommer sannolikt att bli ett allt viktigare kärnområde i politiken. Nya perspektiv och nya generationer bör överflygla de referensramar för politiken som skapades vid kärnkraftomröstningen för mer än fyrtio år sedan. Inte minst behöver klimatfrågan på allvar tränga in i de politiska avvägningarna om miljö och energi.
Av allt att döma så kommer behovet av elektricitet att stegras i Sverige här framöver. Produktionen av el behöver därför öka. Än viktigare är förstås vilken effekt elenergin ger ute i industrier, i fordon, i hemmen, på gym och krogar och i köpcenter och i allt vad det nu kan vara vi har för oss i vår allt mer elektrifierade sam- och framtid. Elenergi är det ju ingen större nytta med i sig självt; nyttan och värdet uppkommer ju då energin alltid finns där och när den eldrivna effekten behövs. Den svenska elproduktionen har utvecklats kraftigt under det senaste halvseklet. Vi har gått från en totalproduktion på cirka 60 Terawattimmar (60 miljarder kilowattimmar) år 1970 till ungefär 165 Terawattimmar (TWh) 2019.
Det stora tillskottet sedan 1970 står kärnkraften för. Produktionen har ökat från 0 och till nästan 65 TWh på femtio år. Vindkraften har samtidigt ökat från 0 till nästan 20 TWh sedan 1993 och fram till 2019. Vattenkraften har en längre historia och utgör en trygg och fossilfri grundbult i det svenska kraftsystemet med en årlig produktion runt 65-70 TWh.
Vattenkraften och kärnkraften har höga effektvärden medan vindkraften - eftersom inga ingenjörer i världen kan bestämma när och hur det ska blåsa - har ett lågt effektvärde. Vilket på vanlig svenska betyder att kärn- och vattenkraft är betydligt mer reglerbar - snabbt kan stängas av och på för att möta upp- och nedgångar i efterfrågan av effekt - medan vindkraften enbart är mänskligt reglerbar åt ena hållet.
Det finns andra kända och förmodligen också ännu okända produktionsmetoder för elenergi med höga effektvärden. Kraftvärmen vid fjärrvärmeproduktion och i industriprocesser levererar många miljarder kilowattimmar per år. Men för allt vad vi vet så innebär nedmonteringen av kärnkraft i Sverige - av tolv reaktorer återstår nu bara sex - stora risker för industrins och välståndets behov av elleveranser med hög effekt.
Ansvaret för elpolitiken kan inte överlämnas till statliga och privata företags balansräkningar. Kommande regeringar behöver vara klädda för att ta ansvar för fossilfri elproduktion med hög effekt. Ny kärnkraft lär behövas.