Lars-Gunnar och Walter ­sitter i uterummet i radhuset där Lars-Gunnar bor med sin fru Paula. De är nyligen hemkomna från en kryssning till Helsingfors där de firat sina födelsedagar. På bordet mellan dem ligger en hög med fotoalbum och de pratar minnen från sin långa vänskap.

– Vi träffas med ett till tre års mellanrum, antingen här i Mjölby eller så åker jag och Paula ner till Walter i Österrike. Jag har varit i Österrike tjugofem gånger och Walter har säkert varit i Sverige tjugo gånger säger Lars-Gunnar.

De var 16 år gamla när de 1965 träffades första gången på ett internationellt scout­läger i Stegeborg.

Artikelbild

| Lars-Gunnar Petersson passade på att ta en bild av sin nya vän Walter Leichtried (till vänster) tillsammans med familjen när Walter första gången var hemma hos Lars-Gunnar 1965.

– Det blev vänskap direkt. Vi hade samma intressen, gillade båda sport, var nyfikna och hade stor upptäckarglädje.

Förutom att leva friluftsliv och uppleva den svenska naturen var det tänkt att de utländska scouterna skulle få se mer av Sverige genom att bo i en värdfamilj i en vecka efter lägret. Lars hade anmält att hans familj gärna tog emot en scout. Att det skulle bli en livslång vänskap visste ungdomarna knappast när Walter följde med hem till Lars-Gunnar.

– Vi åkte runt mycket under veckan jag var här. Vi var vid Varamobadet, Visingsö och vid några slussar. Det var första gången jag var utomlands och alla var väldigt trevliga och gjorde sitt bästa för att jag skulle trivas, säger Walter.

Året därpå åkte Lars-­Gunnar och hälsade på i Walters hemstad Wadhofen a.d Ybbs, en ort med tiotusen invånare mitt i Österrike.

Artikelbild

| Walter, Lars-Gunnar och Walters bror Klaus i omgivningarna av Walters hemstad Waidhofen a.d. Ybbs i Österrike 2003.

– Jag var där i tre veckor och blev som en familjemedlem. Det var då Walter och jag bestämde att vi skulle fortsätta ses och att vi skulle ­sitta och putta på varandra med käpparna när vi var 70 år.

Även om de inte ses ofta så håller de kontakten mellan träffarna och det blir oftast genom vanliga brev. Walter som är en riktig globetrotter skickar ofta vykort från världens alla hörn.

Artikelbild

| När Walter Leichfried och Lars-Gunnar Petersson pratar blir det mestadels på engelska, även om Lars-Gunnar kan en del tyska efter ett tjugotal besök i Österrike.

– När vi ses kan vi prata om precis allt. Jag pratar mest, Walter är mer eftertänksam och har alltid bra svar. Vi är båda samhällsintresserade och har pratat en hel del om det svenska valet. Har någon haft ett personligt problem har vi pratat om det. Vi stöttar varandra i med- och motgångar, säger Lars-Gunnar.

– Vi har samma åsikter om det mesta och har aldrig varit osams. Det enda vi tycker olika om är att jag tycker Sverige borde ha euro. Fast det tycker jag mest för jag skulle slippa växla pengar varje gång jag är här, säger Walter och ler.

Mycket har de upplevt tillsammans under åren. Det har varit paddling, höghöjdsbanor, skidåkning på glaciärer, drakflygning, besök i Stockholm, Wien och Venedig. 1976 var de på plats när

Ingmar Stenmark tog sin första OS-medalj i Innsbruck.

– Förra året tog Walter med mig och Paula till en slalombacke där de hade byggt ett slags rodelbana på räls. Det gick så in i vassen, min hatt flög av. Det händer ­alltid ­massa tokigheter när vi träffas.

Förutom flera fotoalbum ligger det också två käppar på bordet i uterummet i Mjölby. Walter och Lars-Gunnar är nu 70 år och det är dags att göra det de bestämde som tonåringar – sitta och diskutera livet och peta på varandra med käpparna.

– Vi kommer fortsätta att ses så länge vi kan, säger Lars-Gunnar.

– Nästa år hoppas jag ni kommer till Österrike, säger Walter.