– Men det var för många år sedan, säger Gordon och skrattar. Men jag fick bra träning när jag var ung. När mamma ville ha lugn och ro, så sa hon till mig att åka upp till golfbanan. Det gjorde jag gärna.

Golfspelet gjorde att Gordon blev klubbmästare i Linköpings golfklubb 1977 och 1979.

– Det var kanske mina bästa år.

Artikelbild

| Skotskt påbrå. "Pappa var skotte och lockades hit till Wahlbecks fabriker i Linköping", berättar Gordon Archibald.

Hur kom du till Linköping?

– Jag föddes i Leeds i England. Pappa jobbade på en fabrik som textilingenjör. Leeds låg i textilbältet i England, men pappa blev ”värvad” till Wahlbecks fabriker i Linköping.

Som tvååring flyttade Gordon tillsammans med familjen. Leeds byttes ut mot Gottfridsberg i Linköping.

Det blev Gottfridsbergs- och Tornhagsskolan för Gordon och senare Ljungstedtska skolan där han blev fackskoleingenjör.

Artikelbild

| Kombination. "Jag gifte mig med Maj-Christin i Köpenhamn. Det var lägligt för några dagar efteråt sprang jag Broloppet", berättar Gordon Archibald.

– Jag var tidigt intresserad av byggnadsjobb och efter några sommarjobb som pinnpojke blev det Östgöta-Byggen efter skolan.

Några kollegor bildade en ny byggfirma, Magnusson & Gran. Där blev Gordon arbetsledare, platschef, och när Skånska Cementgjuteriet köpte firman följde Gordon med och arbetade på Skanska (som företaget döptes om till) till han gick i pension.

Artikelbild

| Prägel. Som platschef på Skanska satte Gordon Archibald sin prägel på många platser i Östergötland.

– Jag kommer ihåg när firman firade 100 år. Då var det slut på Skånska Cementgjuteriet och det blev Skanska eftersom den internationella marknaden blivit viktigare.

Men på hemmaplan i Östergötland byggde också Skanska. Gordon rannsakar sitt minne.

– I Linköping byggde vi dåvarande Domus (nu Gränden), Riksbankhuset vid Folkungaskolan, terrasshusen i Mjärdevi, villor i Ånestad, Ica Maxi på Tornby ...

Det blir en lång lista för Linköping, men jobben innefattar också Motala (dåvarande Domus vid Stora torget), Norrköping (Ingelsta handelsområde), Mjölby (polishuset och Blåklintskolan) och Valdemarsvik (kommunhuset).

Som grabb i Gottfridsberg spelade Gordon fotboll för BK Derby. Efter knatte-, pojk- och juniorlag gjorde Gordon debut i A-laget som 17-åring.

– Vi vann division III. Det var ett trevligt gäng med många profiler.

Men samtidigt fanns golfen. Gordons pappa blev så småningom jobbande banchef för Linköpings golfklubb och Gordon började spela som 10-åring – till fotbollstränarnas förtret. Handikappet förbättrades och under en tioårsperiod (1973–1983) hade Gordon handicap 1.

Det hela förändrades en vinterdag i Österrike. Där råkade Gordon ut för en skidolycka och hans knän blev ett bekymmer. Under rehabiliteringen satte Gordon upp ett mål: att delta i ett marathonlopp. Det lyckades över förväntan. Det blev ett lopp i Östergötland, Stockholm marathon vid flera tillfällen och slutligen London marathon. Den bästa tiden, 3 timmar och 17 minuter, imponerar.

Motionerandet har Gordon fortsatt med som pensionär. Vi träffas i Friskis & Svettis nybyggda lokaler på Kungsgatan. Hit cyklar Gordon varje vecka för att klara av ett spinningpass och på sommaren blir det många golfrundor.

Ibland kombinerar Gordon motion och andra begivenheter.

– När jag skulle gifta mig med Maj-Christin år 2000, vigdes vi i Svenska Gustafskyrkan i Köpenhamn. Det var lägligt eftersom jag skulle springa Broloppet mellan Köpenhamn och Malmö några dagar efteråt.

På fritiden tycker Gordon också om att jaga. Jägarexamen skaffade han sig redan på 1980-talet. Jakten sker tillsammans med sonen Niklas.

– Det är en bra pappa/son-sysselsättning. Man hinner att prata om det mesta vid lägereldarna.