– Jag är en sådan där klassfarfar i en sjätteklass på Dansäters­skolan, berättar Karl-Axel.

– Det började med att jag skulle hjälpa till med barnens läsning, lyssna när de läste högt och så där. Men så blev jag tillfrågad om jag inte kunde vara med i klassrummet två dagar i veckan som volontär och allmän vuxen resurs. Sa det gör jag nu. Jag har följt den här klassen sedan de gick i femman. Det är jättekul. Härliga ungar.

Dessutom har Karl-Axel och ett antal andra, bland annat en före detta slöjdlärare, bildat Skogsskolgruppen.

– Vi är en grupp med bara män. Det blir mycket fika och prata.

Men mest arbete ändå. Dansäterskolan bedriver en del undervisning utomhus och Skogsskolgruppen har påtagit sig att gratis hålla ett klassrum under bar himmel i gott skick.

– Vi har lagt grus på det som förut var en ganska lerig naturstig och med experthjälp har vi renoverat en gärdsgård.

Karl-Axel visar den gärdsgårdsinhägnade uteplatsen på en äng nära sjön, med rustika bänkar som gruppen har ordnat, liksom ett tak under vilket det står ett utomhuskök som används vår, sommar och höst.

– Vi byggde också en kolmila tillsammans med ungarna, och sålde grillkol.

Detta, och en plats som ledamot i Regionutvecklingsnämnden – före detta Östsam, som delats upp i två sektioner – är vad Karl-Axel mest sysslar med numera. Om bara några dagar blir han ”riktig” pensionär, men sedan den 1 november 2014 är han visstidspensionär.

Men innan han inträdde i den positionen arbetade han mycket.

Mest känd är Karl-Axel Pettersson Molinder säkert som socialdemokratisk kommunpolitiker och kommunfullmäktiges ordförande i Motala under två perioder: 2002–2006 och 2010–2014.

Det började i Berg, Vreta Kloster, där Karl-Axel är född och uppväxt. Pappa arbetade på Artex i Linköping innan företaget flyttade till Mjölby. Mamma var hemmafru och senare arbetsterapibiträde. Båda var engagerade i nykterhetsrörelsen.

– Det fanns ett samhällsengagemang hemma som jag nog har fått i arv, säger Karl-Axel.

Han flyttade till Linköping och började jobba på dåvarande Regionsjukhuset i Linköping, i dag US. Först i centralköket, sedan som vaktmästare. Men det dröjde inte länge förrän Karl-Axel var fackligt engagerad i Kommunal, och det ledde till heltidsarbete som förtroendevald.

Då bodde Karl-Axel med fru och barn i Linghem.

– Vi blev lite trångbodda där och hittade det här huset i Borensberg. Det var 1990.

Vilket ledde vidare till kommunpolitiken.

– Från 1992 satt jag som ersättare i kommundelsnämnden och företrädde små­orterna i Motala kommun. Sedan blev jag ordförande i nämnden.

Karl-Axel delade sin tid mellan fortsatt fackligt arbete på sjukhuset och politik i Motala kommun.

– Jag hade i praktiken två 75-procentsjobb.

Och han pendlade alltid med buss.

– Jag har alltid tyckt om att resa på det sättet, det blir tillfällen till avkoppling.

Fram till 2006 hade Karl-Axel kvar sin anställning på US. Det fackliga hade han släppt fyra år tidigare. 2006 hade US omorganiserat i ­flera omgångar och hans anställning fanns inte längre kvar så Karl-Axel blev utköpt.

Några år efter att Karl-Axel kommit in i kommunpolitiken briserade Motalaskandalen.

– Jag var ju ny då, hade ingen som helst del i själva skandalen men fick ju vara med och ta ansvar för det andra hade ställt till med. Det var en jättejobbig tid. Debatten var ju sådan att många drog alla kommunpolitiker över en kam så det gällde att stå pall – och reda upp alltihop.

Karl-Axel berättar att han hade stort stöd av en av dem han delade kontor med på fackexpeditionen i Linköping, Elisabeth Gustavsson, även hon facklig företrädare för Kommunal.

– Hon blev mitt viktiga bollplank när det kändes för jäkligt.

Det han annars helst minns från sin tid i kommunpolitiken är tillkomsten av Motalabron.

– Fascinerande att den står där nu, och ännu mer fantastiskt att alla genom alla år höll fast vid planen. Som gick i mål efter 71 år! Det kunde ju annars ha stått hus på riksvägsreservatet nu …