För det handlar mycket om skytte när man pratar med Lars. Men om mycket annat också – han är en man med en hel del på meritlistan.

Men jag träffar honom i Motala Skyttegilles lokaler på Verkstadsön så vi börjar med det. Mycket av Lars Ingessons fritid handlar nämligen om denna sport och det har det gjort i stort sett sedan han var 13 år.

– Jag såg en annons: ”Motala Skyttegille anordnar Mausergevärsskytte”. Då blev jag biten.

Artikelbild

| Sedan tidiga tonår har Lars Ingesson sysslat med skytte och numera är han ordförande i Motalas äldsta idrottsförening, Motala Skyttegille.

På den tiden fanns skjutbanorna vid Offerby, men på grund av bullerproblem tvangs gillet flytta därifrån i mitten av 1970-talet.

Lars blev aktiv i Skyttegillet från 1971 och det är han alltså ännu, numera som dess ordförande, sedan mars i år, och dessförinnan var han länge revisor. Dessutom är han medlem i Skänninge och Gullbergs Skyttegillen.

Det handlar om luftgevärsskytte inomhus med tio meters avstånd till pricktavla, korthållsskytte med gevär utomhus med 50 meters avstånd till tavlan, om fältskytte med längre avstånd från målet, där det också handlar om att också bedöma avstånd och vindriktning.

Nästan alla helger, åtminstone under sommaren, går åt till detta intresse.

Artikelbild

– Luftgevärsskytte är en miljövänlig idrott. Man laddar ju med luft. Dessutom är det mentalt en väldigt bra hobby. Man måste öva upp sin koncentration, man lär sig att fokusera. När man tävlar måste man lära sig att glömma förra skottet, som kan ha missat, och så ha full koncentration på nästa, säger Lars.

Och den gamla vitsen om att träffa vänner, den stämmer faktiskt.

– Umgänget med folk som har samma tokiga intresse är kanske viktigast.

Motala Skyttegille, som är Motalas äldsta idrottsförening, med anor från 1886, har ett 70-tal medlemmar och man kan gå med redan som sjuåring.

– Att vinna märken lockar många riktigt unga men det är klart att det gäller att konkurrera ut tv-spelen och spelandet på mobilerna.

Sedan cirka tolv år är Lars Ingesson taxichaufför och stortrivs med jobbet.

– Jag kör färdtjänst dagtid till ungefär 80 procent och det är väldigt trevligt. Har man tre 85-åringar i bilen så får man ju delta i kulturhistoriska samtal. Många gamla uppskattar att prata, och det gör jag med. Och att lyssna. Att köra skolbarn är också väldigt kul.

Och Lars har inget emot de cirka 20 procenten nattaxijobb heller. ”Partykörningar”.

– Inga problem. Jag brukar tänka att det är bättre att de som är berusade åker med mig än att de kör själva. Eller tar cykeln och kör i backen.

Har du blivit hotad?

– Nej, jag är ju gammal nattvakt.

Lars är tämligen storväxt och har jobbat som väktare också, på heltid i sex år. Det började under den tid han var lärare. Lars Ingesson är som sagt en man med lång och mångfacetterad meritlista. Väktare hade han hoppat in som under sommarloven då han hade lärarjobb.

– Jag gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet, blev yrkesmilitär efter Infanteriets Kadett- och Aspirantskola i Halmstad. Sedan blev jag springvikarie på skolor i Motala och Vadstena, anställdes som officer på I4 i Linköping efter lite mera utbildning i Halmstad.

Sedan vidtog lärarjobb i Motala och Ödeshög och studier vid Lärarhögskolan i Linköping.

– Jag läste historia, samhällskunskap, religionskunskap och 20 poäng musik men jag tog ingen examen, pedagogiken saknas. Men jag var lärare i svenska, SO och musik i Motala, Askersund, Boxholm i sammanlagt 18 år. Jag ledde kör också.

Musik alltså.

Lars började spela piano som åttaåring och tog lektioner i tio år. Han spelar ännu, allt från julsånger och lite jazz till sonater av Mozart och Beethoven.

– Men det är en ren hobby. Och gitarren får hänga på väggen.

I bilen blir det mest reklamradiokanalerna men hemma blir det ofta Youtube-klipp med klassisk musik.

Vi millennieskiftet var det dags för Lars att byta spår och han började jobba heltid som väktare. Det blev sex år i det yrket, sedan var det dags för nästa steg.

Det var en åkare som frågade om jag inte ville börja köra taxi. ’Javisst’, sa jag och så läste jag in det som behövdes för att ta taxikort. Jag var ju van vid att plugga sedan tiden på universitetet. Så där är jag nu!

Och så är Lars Ingesson med i Brödraskapet TT, som jag gärna låtit honom berätta mera om. Men det är lite svårt. TT är nämligen ett slutet sällskap, där man prövas för att bli medlem.

– Vi håller i alla fall inte på med något olagligt, ha ha. Att inte offentliggöra allt man gör i en förening kan ju ha en pedagogisk effekt när man söker nya medlemmar.

Klart är i alla fall att TT ekonomiskt stöttar utsatta ungdomar i Motala, Svenska Kyrkans diakoni, Motala Lucia med mera.

– Vi träffas en gång i månaden, i Brödragården. Vi äter en bit mat och man kanske kan säga att vi löser världsproblemen.