I Mats Paulsons hus i Saltsjöbaden i Stockholm är inte en enda vägg fri från konst. Antingen ingår tavlorna i hans inköpta samling, eller så är de målade av honom själv. Varje tavla är upplyst och ramarna hjälper bilderna att komma till sin rätt.

Det är utan tvekan en man med sinne för det estetiska som bott i huset i över fem sekel. Det märks inte minst på den konsthistorik som han använder som referenser när han drar kulturella paralleller mellan musik och penseldrag, författare och egna resor.

Redan från början visste Linköpingssonen Mats Paulson att han ville hålla på med någon typ av artisteri där han fick skapa.

Artikelbild

| Sommarvisor. ”Jag ville skriva en liten visa där ögonblick blir till evighet”, något som trubaduren och konstnären Mats Paulson onekligen lyckats med.

– Tidigt målade jag för konstnären Sven Isacksson. Rolf Nystedt hette en konstgallerist på S:t Larsgatan i Linköping. Han lät mig, trots att jag bara var 16 år, vara med bland de ”riktiga” konstnärerna, så det var fritt fram. Jag lärde mig mycket under den tiden.

Måleriet varvades med sångskriveri, diktande och författande.

– Jag visste att om jag ville hålla på med att skriva musik och måla var jag tvungen att flytta till Stockholm. På den tiden kunde man tyvärr inte satsa på konsten från Linköping, till skillnad från i dag.

Mats Paulson flyttade till huvudstaden 1957 och började på en målarskola där östgöten Leo Werde var lärare. Han utvecklade Paulsons konstnärskap. Det var även då som han verkligen bestämde sig för att bli konstnär – inom musik och måleri.

– Av någon anledning fick jag för mig att jag bara var tvungen att ge ut en skiva innan jag fyllde 18. Det dröjde dock till 1962. Jag var 24 år då!

Han ställde sig själv frågan hur han skulle gå tillväga för att få livnära sig på det som han brann för.

– Jag ringde helt enkelt två grammofonbolag – Metronom och Sonett – och bokade var sitt möte. På förmiddagen träffade jag Sonett, spelade upp mitt inspelade rullband och sjöng lite. Efteråt sa de det vanliga ”vi hör av oss”.

Då gjorde Paulson en luring. Han frågade om han fick låna telefonen för att ringa till Metronom och meddela att han skulle bli sen till deras eftermiddagsmöte.

Det blev aldrig något möte med Metronom – det behövdes inte.

Den första skivan kom ut 1962 och 1964 släppte han sin första LP, ”Tango i Hagalund”. Som alla artistaspiranter på den tiden uppträdde han på Nalen. Där fanns flera talangscouter vilket gjorde att han sedan kom ut i landet för att spela och sjunga.

1966 kom ”Visa vid vindens ängar” och året innan hamnade "Kranskötare Svensson" på Svensktoppen. Efter det har det bara rullat på.

Mats Paulson jobbade överallt, först på krogar och sedan i folkparker. På 1970-talet höll han en tid i radioprogrammet ”Det ska vi fira” och i början av 1990-talet fick han ett uppdrag från tv som programledare för ”Sommarkväll i det gröna”. Fram till i dag har han deltagit i många musikprogram.

Samtidigt som Mats Paulson har förgyllt folkparker och gjort konserter, inte minst tillsammans med många körer, har han ställt ut sina målningar. 1976 hade han sin första alldeles egna utställning i Grünewaldvillan i Saltsjöbaden, dit han återkommit tre gånger, senast 2012. I dag har han haft ett 40-tal separatutställningar i hela landet.

Under åren har Mats Paulson gjort många spännande samarbeten med några av Sveriges största artister. På senare tid är det produktioner med flera unga popartister som givit honom en ”kick” .

– Allra roligaste var 2002 när Håkan Hellström och jag fick vara tillsammans. Han sjöng ”Visa vid vinden ängar” på "Idrottsgalan" i tv varpå jag ringde upp honom. Han berättade att det var hans favorit och att hans band hade den som ”uppvärmning” innan varje konsert.

Ett samarbete inleddes som kom att fortgå i tre år.

– Det började med en konsert på Cirkus i Stockholm där han ville ha med mig som ”förband”. Jag sa: "Inte kan du väl ha en gammal farbror med gitarr som förband?" Jo, det ville han bestämt. Vi blev deras förband – jag och min son Johan.

Paulson och Hellström spelade därefter på Lisebergshallen i Göteborg, gjorde många julkonserter på Nalen och 2005 deltog de i "Allsång på Skansen" tillsammans.

Ytterligare ett samarbete som Mats Paulson tänker på med förtjusning är det med den norska Eurovision Song Contest-vinnaren Alexander Rybak.

– Efter att Rybak spelat några av mina visor i tv bad han mig att skriva texter till ett par melodier han hade gjort. ”Min första kyss” var en av dem. Det resulterade i en cd och titeln blev naturligtvis ”Visa vid vindens ängar”.

I dag finns både Rybaks tolkningar av Paulson och vice versa på Spotify.

Senast i raden av spännande musikaliska projekt var det med rapparen Linda Pira 2015. Det var genom Linda som Paulson kom i närkontakt med rap. De tolkade varandra i programmet "Lyckliga gatan" i TV4.

– Rap är som en kul form av dikt, typ som hexameter. Rap bygger i hög grad på texten, vilket inte all populärmusik gör.

Paulson tolkade Piras ”Knäpper mina fingrar” och hon ”Visa vid vindens ängar”. Därefter skrev Mats Paulson flera rappar till henne – bland annat ”Filosofisk rap”.

Visdiktare, poet, konstnär, författare, trubadur – en multikonstnär helt enkelt med 32 album i bagaget. Men om Mats Paulson själv får bestämma är han främst en människa.

– Bara den jag är just nu!

Att han skulle börja varva ner finns också med på agendan.

– Jag tränar varje dag, säger han och plockar ett par ackord i luften, annars stelnar fingrarna.

Han både skriver nya visor och målar kontinuerligt. Han använder Instagram och Facebook och når på så sätt ut till en större publik.

– Då och då får jag nya idéer och så länge de kommer och jag tycker att det är kul kommer jag att fortsätta.