Det är en rejäl budget som Mats lägger fram: 12 miljarder ska fördelas, nästan 13 000 anställda berörs och dessutom alla östgötar som kommer i kontakt med sjukvården, trafiken i länet eller utveckling av regionen. För Mats är regionråd och har några hektiska dagar med en internbudget framför sig – och mitt i allt fyller han 60 år.

– Det är mycket nu.

Man skulle kunna tro att Mats är en uröstgöte – hans dialekt tyder på det. Men han är född i Falun och bodde de första åren i Krylbo. Det borde vara mera ”Tony Rickardsson-dialekt” hos Mats.

– Pappa jobbade på SJ och jag var bara fem år när vi flyttade till Norrköping på grund av pappas jobb.

På Norralundsgatan lärde han sig östgötska av sina barnkamrater. Mats blir lite nostalgisk när han ser tillbaka.

– På Norralundsgatan fanns det en färghandel och en livsmedelsaffär. De är borta i dag.

Efter studenten på Hagaskolan bar det av till Linköping för lärarstudier på universitetet. Historia och samhällskunskap blev Mats ämnen.

– När jag flyttade på 70-talet var det två olika städer. I Norrköping kom varslen titt som tätt och textilindustrin drog sin sista suck. I Linköping fanns det framtidstro, både på stan och på universitetet. I dag är det annorlunda. Jag tror nog att universitetets campus i Norrköping har bidragit till det.

På 70-talet gick Mats också med i SSU (socialdemokraternas ungdomsförbund).

Vad var det som gjorde att du blev politiskt aktiv?

– Dels var det Vietnamkriget, dels problemen på arbetsmarknaden i Norrköping som bidrog.

70-talet var också viktigt på ett annat sätt.

– På ett SSU-möte mötte jag Brita. Vi blev tillsammans och det är vi fortfarande.

I den lokala politiken började Mats 1980 som ersättare i skolstyrelsen. Som nyutbildad lärare blev Mats springvikarie i bland annat Ekholmsskolan och i Malmslätt, för att till slut landa i Anders Ljungstedts gymnasium.

– Det gav en del erfarenhet som jag kunde ta med mig in i politiken.

De kommunala uppdragen växte. 1994 fick Mats chansen att bli heltidspolitiker och 1998 kommunalråd.

Finns det några beslut som du är stolt över? Du får svara tre alternativ.

– Vi förde in idrottens betydelse för Linköpings utveckling. Det markerades vid byggandet av Cloetta center.

– Det andra är de pedagogiska centra som vi bildade. De skulle stötta pedagogiken ute i skolorna.

– Det tredje är detaljplanerna som utarbetades i samhällsbyggnadsnämnden. De har gett möjlighet till nybyggnationerna de senaste åren.

Mats sveper med handen. Han pekar från regionhuset över Tinnebäcksbadet till Folkungavallen. Där har läktarna rivits – snart är det dags för bygge av simhall och bostäder.

– Vi hade aldrig kunnat bygga så mycket om inte planerna varit färdiga.

Mats har i lokalpolitiken samarbetat med olika partier: centerpartiet, miljöpartiet och liberalerna. Han har ofta fått uppdraget att förhandla med de övriga partierna.

– Jag tror att man bör ha en stor majoritet i den lokala politiken. Det innebär förhandlingar och att alla måste kompromissa.

Mats liv förändrades för tre år sedan. Den 13 december 2014 fick han en stroke.

– Jag skulle få upp korken på en Lokaflaska. Det gick inte. Jag satte mig ner, men började sluddra när jag talade. Det gick inte ens att stå på ett ben.

Brita ringde efter ambulans. Mats har bara diffusa minnen från de första dagarna på US.

– Jag hade svårt att förstå att jag drabbades. Jag har sett röntgenbilderna på min hjärna – ingen vacker syn. Och så den där tröttheten. Men så här i efterhand är jag tacksam för att stroken inte blev så svår.

Via hjärnskadeteamet på US lades ett rehabiliteringsprogram upp. Det blev tester av olika slag och många timmar på träningscykeln.

Men den bästa hjärngymnastiken var Mats schackdator.

– Vi brukar vinna ungefär varannan gång, datorn och jag.

För Mats var schackmästare som ung. Intresset har hållit i sig och en gång fick han remi mot stormästaren från Lambohov, Pontus Carlsson.

– Men det var tidsschack, protesterar Mats. Pontus hade ju 10–12 andra spelare som han skulle hålla reda på samtidigt.

Fyra månader efter stroken var Mats tillbaka på jobbet igen. Det började med några timmars arbetsdag, men snart utökades de.

Vad gör du till hösten?

– Jag kanske kan bli fritidspolitiker om partiet vill ta vara på min erfarenhet. Annars ska jag ägna mig åt Korpen (länsordförande) och Östergötlands idrottsförbund.

– Kanske blir det mer tid vid vårt sommarställe på Tjörn. Det är ju hummerfiske på hösten ...

Men innan dess väntar regionens internbudget och en hel del beslut under våren.

– Det är mycket nu.