Ritva är en person som gör intryck. Dialekten avslöjar att hon är född och uppvuxen på andra sidan Östersjön. Snabb i tanken och repliken, glimten i ögat och ett vinnande sätt. Hon ser och uppmärksammar alla. Hennes raka och tydliga sätt underlättar i umgänget med djurägarna. Ritva är en trygg punkt i tillvaron för djurägare i Mjölby-Boxholm

Vi sitter i hennes klinik som är en ombyggd ladugård. Liten men välordnad med reception, väntrum, behandlingsrum, lab och röntgenavdelning. Ordning och reda, var sak på sin plats.

Yrkesvalet var självklart. Ritva var hästtjej och under uppväxtåren var stallet hennes fritidsgård. Hon skötte tävlingshästar och hade samma ridlärare som dressyrikonen Kyra Kyrklund och var under studietiden barnvakt åt hoppryttarna Peder Fredricson (OS-medaljör) och hans bror Jens.

Artikelbild

| Klarspråk. Hur känns det att fylla 60? ”Sådär men alternativet att inte fylla alls är värre, säger Ritva Krokfors Wretemark.

– Jag sökte utbildningen i Finland och Sverige och kom in på lantbruksuniversitet i Uppsala. Sedan följde fem och ett halvt år där jag bara studerade, åt och sov – åtminstone de första åren. Men jag hade lätt för teoretiska studier och kände omgående att jag hade hamnat rätt.

Den ursprungliga tanken var att jobba med hästar men av någon anledning specialiserade hon sig på smådjur i slutet av utbildningen. Första anställningen var på Jägarvallens djursjukhus 1984–86 och sedan öppnade hon eget tillsammans med en kompanjon i Hyddmarken i Motala 1986, vilken hon drev fram till 2005. Sedan dess har Sörgårdskliniken varit hennes bas.

I yrket ingår att man måste ta tunga beslut som indirekt drabbar djurets ägare. Hur ser du på det?

– Den delen fick vi ingen utbildning på men jag har lärt mig i praktiken. En veterinär bör vara empatisk, sympatisk och professionell men måste lära sig att stänga av när arbetsdagen är slut. Djurskyddet är det primära i vår verksamhet och det accepterar 99,9 procent av ägarna. Vi är djurens ombudsmän.

Artikelbild

| En veterinär är naturligtvis också hundägare. Otto är en treårig hannoveransk viltspårhund.

Ritva säger att i arbetet ingår en del detektivarbete, hon gör en utredning för att fastställa diagnosen och här kommer hennes långa erfarenhet väl till pass. Hon tycker om att hålla hjärnan igång även på fritiden med korsord och sudoku.

– Jag gillar att jobba med händerna också, som när jag opererar. En annan specialitet är röntgen och jag höftledsröntgar patienter från hela landet. På fredag gör jag tio sådana undersökningar på hundar från Skåne med hjälp av en uppfödare.

Artikelbild

| En veterinär är naturligtvis också hundägare. Otto är en treårig hannoveransk viltspårhund.

– Jag önskar att dygnet hade fler lediga timmar för trycket är hårt på kliniken, säger Ritva och lägger till att väntetiden för närvarande är tre veckor.

Ritva har energi också för annat än det dagliga arbetet. Hon har skrivit en släktkrönika vars manus nu ska bearbetas av en förläggare med planerad utgivning till jul.

– Den innehåller berättelser om min stora finska släkt, en del matrecept och mina samlade kåserier.

Ett avsnitt är värt att återges i förväg. Både hennes mormors far och farfars far dog 1914, efter ha utsatts för så kallat hälsofönster. Gluggar öppnades högt upp på väggen vilket ledde till kallras. De hälsobringande effekterna uteblev, effekten blev den motsatta och båda dog i lunginflammation. Den medicinska vetenskapen har gjort framsteg sedan dess.

60 är en ålder när många funderar på att trappa ner. Hur ser dina framtidsplaner ut?

– Så länge mitt arbete fortsätter att hålla hög kvalitet hänger jag i några år till, är det raka svaret.