I våras gick Susanna Zdolsek ut gymnasiet – utexaminerad från IB (International Baccalaureate) på Katedralskolan. Nu till hösten ska hon läsa ett tekniskt basår på universitetet för att kunna fortsätta studera till veterinär.

– Jag saknar kemin, fysiken och vissa mattekurser för att vara behörig till att söka in till Uppsalas veterinärutbildning. Dessutom ska jag läsa isländska på distans, berättar Susanna.

Att det blir just isländska, eller sagornas språk som Susanna säger, är inte så konstigt med tanke på hennes huvudsakliga intresse – islandshästar.

Artikelbild

| Gaedingakeppin. I september ska Susanna Zdolsek och ponnyn Riddari tävla i SM-grenen Gaedingakeppin.

– De flesta som håller på med sporten kommer från Island. Att kunna språket är ett bra sätt att knyta kontakter.

Susanna började rida för elva år sedan, för två år köptes islandshästen Riddari från Kungaskogen och för en vecka sedan lyckades Susanna och hennes häst kvala in till SM.

– Jag har aldrig funderat på att sluta rida. Först red jag på ridskola i många år, men kände snart att det inte räckte till. Därför skaffade jag mig en medryttarhäst som jag först red två gånger i veckan, därefter fyra gånger i veckan. När hästarna såldes fick jag ett ”häst på foder”-erbjudande.

Susanna tog alltså hand om en häst som sin egen, trots att hon inte ägde den.

Artikelbild

| Vattenpolo. Efter ett uppehåll i vattenpolo kände Susanna Zdolsek att hon ville simma igen. I dag tränar hon med herrlaget i Linköping.

– När den hästen sedan såldes blev jag väldigt ledsen. Jag trodde att det var min enda chans till att få en egen häst. Som tur var hade mamma börjat fastna för sporten och hon insåg hur stort det var för mig.

Efter moderns krav, ”vi köper en häst om jag kan rida den”, köpte de Riddari. Det var dock först efter att hon hade provat att rida på en stor häst som hon insåg att det var islandshästar som hon verkligen skulle satsa på.

Artikelbild

| Vattenpolo. Susanna Zdolsek tränar vattenpolo med killaget. "Jag ser inga problem med att vara ensam tjej."

– Det var ingen tvekan. Uppehållet fick mig att verkligen vilja satsa.

Nu i sommar har hon övat och lärt sig massor hos en duktig ryttare på en skånsk hästgård. Tempot var högt och hon kände sig i bra form inför kvalet. Trots det gick det inte riktigt som hon ville.

Artikelbild

Vattenpolo. Efter ett uppehåll i vattenpolo kände Susanna att hon ville simma igen. Idag tränar hon med herrlaget i Linköping.

– Det var på gränsen att jag skulle komma med. Gränsen gick vid 7.90 – jag fick 7.93. Jag kände att det inte gick så bra, men marginalerna var på min sida. Nu laddar jag för SM den 7–10 september.

Susanna förklarar att islandshästsporten är indelad i två grenar; gaedingakeppin och sport, och Susanna tävlar i båda. Men det är i den förstnämnda grenen, där vilja, form under ryttare och gångarter bedöms, som hon har kvalat i.

– Själva tävlingsformen gaedinga passar oss bra i och med att vi bara blir bedömda på långsidorna och att vilja blir bedömt, men i och med att han har fem gångarter är det egentligen svårare för oss att tävla mot hästar med fyra gångarter då bara fyra får visas. Hästen har lättare att blanda ihop gångarterna ju fler gångarter de har, så det kan bli taktfel.

Men innan SM ska Susanna alltså börja läsa tekniskt basår vid LiU som börjar redan nästa vecka. Egentligen är hon skoltrött, men hon ser basåret som en fortsättning på gymnasiet.

– Det känns som en slags komplettering på gymnasiet och det ska bli skönt att ha allting klart för att söka vidare. När jag slutade i våras kände jag "aldrig mer plugg", men efter sommarens uppehåll har jag kommit på att det är rätt kul med skolan. Jag kan inte säga att jag tycker om att plugga direkt, men umgänget, att träffar folk som befinner sig i samma slags bubbla, det gillar jag.

För tre år sedan när Susanna började på Katedralskolan gick hon den naturvetenskapliga linjen. Det var först år två som hon bytte till IB.

– Det svenska skolsystemet handlar ibland om vem som kan plugga mest kvällen innan i ett prov – inte vem som faktiskt kan mest. På IB är lärarna mer som coacher än domare. Deras uppgift är att lära eleverna så mycket som möjligt. Sedan är det någon annan, som inte vet vem du är eller varifrån du kommer, som bedömer dig – eller rättare sagt, vad du kan. Jag ser det som en mer rättvis bedömning.

Även att IB bara har sex ämnen passade Susanna bra.

– Tack vare det fick jag chansen att fördjupa mig och bli riktigt duktig på de ämnena och inte bara lite halvbra på en massa ämnen. Så jag är mycket nöjd med själva utbildningen. I längden har jag nog lärt mig mer än om jag inte hade gått IB.

Förutom islandshästar och plugg tränar Susanna även vattenpolo.

– Vår familj är Sveriges största vattenpolofamilj. Alla i familjen förutom mamma utför sporten och även kusiner. Brorsan har precis fått stipendium för att spela i ett college-lag i USA.

Susanna tog ett uppehåll i simmandet under gymnasietiden för att fokusera på skolan och ridningen. Men i slutet av trean kände hon hur något saknades.

– Det var när jag satt inne och pluggade för mina final exams som jag plötsligt kände att jag var tvungen att röra på mig. Uppehållet fick mig att uppskatta sporten igen. Fast inte ur ett tävlingsperspektiv denna gång, utan för motionens skull, att ha kul och att träffa folk.

I dag finns det inget tjejlag i Linköping, därför tränar hon tillsammans med herrlaget.

– Jag ser inga problem med att vara ensam tjej. De är superschysta och behandlar mig som vem som helst i laget. Såklart är de snabbare och starkare än jag är, men jag lär mig jättemycket.

Kombinationen av ridning och vattenpolo är enligt Susanna nödvändig för henne.

– Sporterna är helt olika, men de kompletterar varandra. Det är nog därför jag verkligen håller fast vid mina intressen.