Alldeles utmärkt, enligt Camilla Cederholm och Veronica Eriksson på Rimforsa Strand.

De har arbetat sida vid sidan sedan 2003 och tycker fortfarande att det är roligt att få göra något tillsammans.

Och syskonkärleken består?

– Jaha! Vi åkte till och med på en resa tillsammans i höstas!

– En yogaresa, säger Camilla nöjt.

– Men vi är helt olika personligheter. Jag är mer av den oroliga sorten, medan Veronica tar det lugnt och stoppar mig i min oro. Jag blir också lugn av att hon säger att allt ska ordna sig.

För sju år sedan öppnades dörrarna även under veckoslut och somrar för privatgäster, och var inte längre uteslutande ett konferenshotell. I början kunde det hända att antalet bokningar var få. Då var det bra att ha en syster med is i magen.

– Jag vet att nya koncept kräver några år för att landa, säger Veronica. Numera har vi privatgäster varje helg och även i veckorna, för första gången har vi till och med haft öppet i januari.

Rimforsa Strand vid sjön Åsunden är ett äkta familjeföretag. Hotellrörelsen köptes för cirka 20 år sedan av föräldrarna, Leif och Ingalill Eriksson. Men det här är en plats där det har hänt mycket genom åren: Turisthotell före 1911 och ett lanthushållningsseminarium i Fredrika Bremerförbundets regi från 1907 och ända fram till 1962. Därefter tog Saab Scania över fastigheten som en egen kursgård innan den kom i privata händer.

– Varför köpte ni hotellet, undrar jag när Leif kommer in och tar en kopp förmiddagskaffe.

– Det ser du väl, säger han och pekar ut mot den islagda Åsunden.

Och från huset med sin gamla historia ser jag det vackra där utanför i det svaga februariljuset.

– Det blev vi och det här huset, säger Leif.

Döttrarna fanns med i styrelsen från början och Veronica, som redan var inom hotellbranschen, blev så småningom anställd på Strand. Camilla arbetade som lokalvårdare innan hon anslöt sig 2003. Sju år senare kom generationsskiftet och systrarna tog över driften.

– Det är en styrka att vi två har olika erfarenheter. Vi behöver inte heller ”tävla” om våra positioner i företaget, säger Veronica.

Camilla och Veronica, har inte som mor och far, bosatt sig i Rimforsa.

Veronica skrattar för pappa är på hotellet lite nu och då.

– Han ska bara säga hej … men kan bli kvar i flera timmar. Och det är vi innerligt tacksamma för! Vi får så mycket hjälp av honom. Just nu leder han vårt hissprojekt.

Ibland måste även gamla historiska hus stå ut med vissa förändringar. De många trapporna är inte så tillgängliga för alla. När dessutom ”målgruppen 65+” växer bland privatgästerna är det givet att installera en hiss.

Men inte bara pappa får beröm.

– Vi har fantastiska medarbetare som vi kan delegera uppgifter till för att släppa kontrollbehovet, säger Veronica.

De här hotellägarna sitter förstås inte precis stilla på sina rumpor utan även de är schemalagda för vissa uppgifter som bokning och att finnas i receptionen. De jobbar också var tredje helg.

– Det är viktigt att vara med i verksamheten, det är då vi ser om något behöver förändras, säger Veronica och reser sig snabbt när det ringer i receptionen utanför vårt fikarum.

Viktigt är också att Camilla och Veronica har fått sätta sin egen prägel på hotellet, men Fredrika Bremers anda ska också vila över Strand, till exempel i Fredrikas kök där gästerna får laga mat under överinseende av en kock. På hotellrummen finns ingen tv, däremot gamla fotoalbum, brevpapper och handarbeten! I samlingslokalerna finns sällskapsspel och tid för att kura i skymningen.

– Vi vill att människor ska få glädjen att mötas, gärna utan en skärm mellan varandra. Vi hoppas de ska kunna gå ner i varv, men också bli rika på upplevelser.