Vi är på Charlottenborgs gård i Väversunda. Tor Nyberg visar vad han planterade för 20 år sedan då han flyttade hit. Valnötsträden är bara ett exempel. Tor räknar upp äkta kastanj, tyskoxel, buxbom, lärk och ädelgranar och det går runt i intervjuarens huvud. Dessutom bigarråträden (16 000 träd i dag på nio hektar), rabarber-, jordgubbs- och smultronodlingarna.

– Jag tror att vi haft cirka 30 personer anställda i år, säger Tor. Det flesta säsongsarbetare.

16 000 bigarråträd som ska plockas för hand, långa rader av jordgubbar, rabarber och smultron som ska skötas – då förstår jag att det behövs folk.

Artikelbild

| Växtkraft. Charlottenborg ligger i sluttningen mellan Omberg och Tåkern. Ett läge som gör att det är växtzon 1 då den kalla luften från Omberg "rinner ner" i Tåkern.

Det här med äkta kastanj och valnötsträd måste nog förklaras. Egentligen ska de inte kunna odlas i Sverige, men Charlottenborg ligger i det stråk som har växtzon 1. Den växtzonen finns bara längs kusterna i södra Sverige, på Öland och på Gotland. Förklaringen är att Omberg i väster tar upp vindarna och den tunga, kalla luften rullar ner för den östra branten till Tåkern.

– Jag jämförde temperaturerna en vinter, berättar Tor. Uppe på Omberg var det 13,3 minusgrader och vid Tåkern 21,6. Vid Charlottenborg var det 9,6 minusgrader. Det här hjälper oss också på våren då frosten ”rinner ner” i Tåkern.

Produkterna från Väversunda bärodling säljs genom producentföreningen Mellansvenska odlare och hamnar sedan i butikerna. När jag nämner att Tor och hustrun Inger Bjugard fått diplom av Gastronomiska akademin för sina produkter, så ser Tor lite generad ut och börjar tala om skogsplantering och jorden på Ombergs sluttningar. Det där med beröm – det får vänta.

Tor har alltid varit en skogskarl och odlare. Det började för 80 år sedan då han föddes i Kristinehamn. Pappan hade en elektrisk verkstad och mamman var hemmafru. Efter sjuårig folkskola blev det skogs- och lantmannaskolan i Årjäng och senare Skogsinstitutet i jämtländska Biskopsgården.

Artikelbild

| Konstbevattning. Till bigarråträden har Tor lagt ner slangar som ger vatten från en damm som tar till vara avrinningen från Omberg.

Hur hamnade du i Östergötland?

– I början av 1960-talet kom representanter från Södra skogsägarna till skolan. De kom med ett förslag och snart flyttade jag till Godegård och sedan till Tjällmo.

Som skogsinspektor i norra Motala kommun såg Tor hur skogsbruket utvecklades. Traktorer och de första skogsmaskinerna kom och metoderna för ett framtida skogsbruk lanserades.

– Det var en pionjärtid.

Vid den här tiden var Tjällmo en egen kommun.

– En av Sveriges minsta. Jag tror vi var drygt 1 200 personer.

Tor hade alltid varit politiskt intresserad. Snart satt han i kommunfullmäktige för socialdemokraterna. Efter sammanslagningen med Motala blev Tor ”landsbygdens företrädare” i partiet.

– Jag har aldrig förstått varför man uppmanar folk att flytta från landsbygden till städerna.

Tor blev också ordförande för skogsinspektorerna i Södra.

– Det gav mig en utblick både från den fackliga sidan och från den politiska sidan.

Tor började studera samtidigt som han jobbade heltid. Gymnasiet klarades av via SSV (Statens skola för vuxna) med korrespondenskurser och tentamenstillfällen. Sedan bar det av till Linköpings universitet i början av 1970-talet och Tor kunde kalla sig civilekonom efter år av studier i speciellt företags- och nationalekonomi.

Han blev konsult, löntagarkonsult, och uppdragen avlöste varandra vid krisande företag. Samtidigt hade sonen Gert anmält sig som volontär i Afrika i VI-skogen, ett då ganska nytt biståndsprojekt namngett efter kooperationens tidning VI. Projektet gick ut på att plantera ett bälte av träd vid Victoriasjön för att minska fattigdomen och ge ett bättre klimat via agroforestry. Tor besökte Gert i Kenya och blev förskräckt.

– Om vi säger det snällt var projektet inte så bra organiserat.

Hemma i Sverige fick Tor ett konsultjobb hos Kooperativa förbundet. Där sa han sin mening om VI-skogen. Tors argumentering måste ha varit bra, för snart satt han som chef för VI-skogen.

Det var 1983. Sammanlagt blev det 20 år under Afrikas sol. Tor räknar efter, det måste ha varit minst 75 gånger som han åkte till Afrika. Där startade han plantskolor, värvade anställda, var ute i byarna och förklarade hur trädplanteringen skulle hindra jorderosionen vid svåra regn, hur träden kunde ge ved och hur jorden blev bättre när träden gav kväve.

– Allt det där skulle översättas av en tolk. Det kunde bli långa möten.

I Sverige hade Tor även hand om insamlingen av pengar till VI-skogen och även här blev det många föreläsningar. Hans ansträngningar för VI-skogen uppmärksammades av SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). 2005 blev Tor hedersdoktor med motiveringen: ”Det trädplanteringsprojekt som Tor Nyberg har varit ansvarig för och byggt upp har varit framåtsyftande och utvecklande och på kort tid blivit en unik modell för en hållbar utveckling”.

– Det är klart att jag uppskattar doktorshatten som en symbol för det jag gjort.

Tor har även nya projekt på gång. Det gäller en vindkraftspark med 20 vindsnurror på gränsen mellan Askersund- och Motala kommun, söder om Zinkgruvan.

– Vi har tillståndet, men söker efter finansiärer.

Och så var det ju det där med de äkta kastanjerna som planterades för 20 år sedan.

– Kastanjerna är goda, men de är för små. Nu har jag läst i en bok att pollineringen blir bättre om man har flera sorters kastanjer. Så det blir till att ympa. Man lär sig hela tiden.

Odlaren har talat.