Drygt två veckor efter hennes stundande 70-årsdag blir det också ”Woman in Red” i Linköping, en kväll där Wivi-Ann är synnerligen engagerad. Hela mars har blivit en riktig hjärtemånad för 1,6 miljonerklubben, som står bakom kampanjen ”Woman in Red” för att uppmärksamma kvinnohjärtat.

Kvällen innehåller bland annat föreläsningar av hjärtläkare och forskare.

– Men det blir också en kväll med glitter och glamour, säger Wivi-Ann, själv ambassadör för 1,6 miljonerklubben, som arbetar för kvinnors hälsa. Dessutom finns hon med i styrelsen och är ansvarig för seminarier.

Wivi-Ann tar benskörhet som exempel på ett aktuellt ämne för seminarier. Genom dem vill man uppmärksamma, inte minst politiker, på de stora skillnader som råder mellan olika sjukhus på hur de tar hand om patienter med benskörhet.

Kunskapsspridning, som att lära sig upptäcka sjukdomssymtom i tid, är en av klubbens hörnstenar. Kvinnor har till exempel en tendens att söka vård senare än män vid misstänkt hjärtinfarkt.

– Det har visat sig att kvinnor numera, jämfört med 20 år tillbaka, snabbare tar sig till sjukhus med ambulans om de misstänker något allvarligt. Dödligheten för både kvinnor och män i hjärt- och kärlsjukdomar har dessutom halverats under samma tid.

Sjukdomssymtomen mellan män och kvinnor är inte alltid likadana och där har vi en av anledningarna till att Wivi-Ann Heurlin-Krantz helhjärtat blivit en engagerad medlem i klubben.

– Jag vill stödja och visa att vi vill ha en bättre och mer jämställd forskning kring olika sjukdomar, säger hon.

– De senaste fem åren har klubben genom olika aktiviteter samlat in fem miljoner kronor till sådan forskning. Bara här i länet samlade medlemmarna in 50 000 kronor förra året.

– Även män finns med i klubben, säger Wivi-Ann i samma ögonblick som maken Per, medlem i klubben förstås, kommer fram och hälsar och undrar om vi vill ha var sin kopp kaffe.

Wivi-Ann Heurlin-Krantz har arbetat inom kriminalvården i drygt 40 år, såväl inom frivården som på fängelser i länet. Hon har bland annat varit häkteschef i Skänninge, arbetat på Roxtuna-anstalten och på 1990-talet frivårds- och fängelsechef under sju år i Västervik.

– Varför jag ville ägna mitt yrkesliv åt kriminalvården? Redan som tonåring var jag intresserad, kanske tyckte jag att det lät lite spännande att jobba där, men jag ville också kunna hjälpa andra som inte hade det lika bra som jag själv.

Mycket har förstås hänt under de 40 åren inom svensk kriminalvård.

– När jag började jobba handlade det mest om att ordna bostad och jobb åt människor som skulle ut i samhället igen, i dag har det blivit mer och mer behandlingar genom olika program och man pratar om varför någon hamnar i kriminalitet.

För sju år sedan slutade Wivi-Ann att arbeta. Det hade blivit dags för en förändring i livet.

– Det var jobbet, min gamla mamma behövde mig och dessutom hade jag då en liten butik hemma där jag sålde kläder.

Det blev jobbet som fick ge vika. Ungefär samtidigt lämnade hon och maken Jägarvallen för att bygga ett nytt hus i Tallboda. På tomten fanns redan ett hus, ett torp från 1790! Det lilla röda huset står där än i dag och på Wivi-Anns födelsedag blir det öppet hus där innanför torpdörrarna för de vänner som vill dela dagen med henne.

– 70! Jag har lite svårt att förlika med mig med 70, säger Wivi-Ann. Dagen efter födelsedagen är jag 70+! Jag hoppas att kunna orka lika mycket som tidigare!