Jag minns när mina föräldrar, båda födda på 1910-talet, skulle bege sig till vallokalen för att lägga sin röst som nästan undantagslöst gick till Socialdemokraterna. Min mamma klädde upp sig och pappa tog på sig vitskjorta, slips och kostym samt även hatt. Möjligtvis gällde samma klädkod vid begravning och om någon närstående i släkten fyllde 50 år, i övrigt var det arbetskläder som gällde. Minns också den aktning som kommunalpolitikerna åtnjöt bland befolkningen, mötte man någon på gatan så hälsade man alltid artigt och i många fall så tog sig politikerna tid att växla några ord med kommuninnevånarna.
I dag så är det enda som intresserar riksdagspolitikerna att behålla makten och härligheten, möjligtvis påhejade av de närmast sörjande. Och som inte det vore nog, trots bra lön och en massa förmåner så hör man så gott som dagligen förtroendevalda som försöker mygla till sig ännu mera av skattebetalarnas pengar, mycket vill ha mer. Man gör upp till höger och vänster bara för att få behålla makten, vad väljarna vill eller tycker är så långt ner på listan att dit kommer man aldrig.
Ett exempel är ju Socialdemokraternas regeringsbildning med Miljöpartiet. Ett parti med så litet stöd i väljarkåren att de knappt skulle få sätta ett kommatecken i en riksdagsmotion fick plötsligt ministerposter och ett inflytande som inte på något sätt står i relation till deras väljarunderlag. Det senaste nu är ju uppgörelsen i pensionsfrågan där som vanligt makten och hjärtligheten kommer före vad som är bäst och rättvist för pensionärskollektivet. Det förslag som nu läggs på bordet, även om det verkar vara i sista minuten, så skall man höja garantipensionen rejält. Även andra pensionärer skall till viss del få höjda pensioner men utfallet har inte redovisats än.
Men oavsett utfallet så kommer den största höjningen att gå till de som inte betalat in en enda krona till systemet medan de som har ett långt arbetsliv bakom sig sätts på undantag. Självfallet måste de med lägst pension få en höjning men det måste stå i rimlig proportion till de som arbetat. I de flesta fall från tidig ålder ända fram till pensionsdagen.
Ägna detta en tanke på valdagen om det är så att någon mot bättre vetande anser att det är någon ide att lägga sin röst den 11 september.