Svar på debattartikeln ”Kunskap inom området skall vara självklart” (4/4):
Debattören ansluter sig till uppfattningen hos några tidigare skribenter i ämnet, nämligen att det skall ställas krav på att politikerna skall ha rätt utbildning för sitt uppdrag.
Debattören motiverar dessa krav med att ”politik är en förtroendebransch” och att ”förtroende förvaltas bäst med kunskap och kompetens”. Jag håller med om att förtroende är ett honnörsord inom politiken, men jag tycker dock inte att politiken skall betecknas som en bransch vilken som helst. Det är dock en verksamhet som bygger på idéer på hur vårt gemensamma samhälle skall utvecklas.
När jag själv engagerade mig inom Folkpartiet för väldigt många år sedan gjorde jag det inte för att göra en karriär inom en bransch, utan för att visa mitt stöd för de liberala idéerna och lära mig mer om dessa och bli en del av den liberala gemenskapen i Linköping och lära känna människorna i den. Det gjorde det sedan lättare för mig att vid partiets nomineringar till olika politiska uppdrag ta ställning till vilka som var lämpliga för dessa. Vad jag såg som viktigt var hur personerna arbetade inom partiet, hur omdömesgilla och allmänt kunniga de var, samt även till deras ideologiska profilering.
Det är naturligtvis viktigt med kunskap och kompetens inom politiken, men den kan uppnås på olika sätt, inte bara genom formell utbildning. För att ta exempel från kunskap och kompetens som kan vara lämplig för politikerna inom utbildningsnämnderna så tycker jag att perspektivet ska breddas till att omfatta även andra kategorier än de som arbetar inom skolan. En viktig kategori är de som senare skall anställa och arbeta tillsammans med ungdomarna i arbetslivet. De kan bidra med många viktiga inspel på hur skolan kan göras bättre för ungdomarnas framtid utanför skolan.
När det sedan gäller just skolan så har alla människor själva gått i den och har kanske även barn och barnbarn som går i den och har genom dessa fått kunskap om hur skolan fungerar. De kan också lämna viktiga bidrag.
Jag tycker faktiskt att det inte är så givet vilken som är ”rätt person på rätt plats”. Det finns helt enkelt ingen mall för det, om man gör sig mödan att tänka efter lite grand.
Jag tror att det bästa är att intresserade personer skolas in i politiken genom att delta i det praktiska arbetet och i den studieverksamhet som borde finnas i varje parti/grupp. I syfte att öka kunskapen och kompetensen hos de presumtiva politikerna anser jag att studieförbunden inom folkbildningen spelar en viktig roll.