Strålande kvällssol, grillen är igång och vänner på besök i villaträdgården. Då raseras friden av dånet från grannens gräsklippare. På andra sidan häcken kommer grannen åkande med bar överkropp på sin gräsklippare, med hörselkåpor obrydd av att det pågår grillmiddag på andra sidan häcken. Detta pågår i timmar. Man har lagen och rätten på sin sida att klippa gräs när man vill. Problemet handlar om att folk inte förstår att de ingår i en granngemenskap.
Den numer så moderna självupptagenheten där man utgår ifrån vad man själv får och inte får har tagit överhanden. Vem uppfostrar vuxna människor som inte förstår bättre? Är man mån om grannsämjan avstår man från att bete sig självupptaget. Det handlar om när man inte förstår att visa hänsyn.
Jag-fixeringen har blivit en norm i tänkandet. Man kör inte motocross i villaträdgårdar intill andras uteplatser, man kastar inte snö på andras uppfart – och man kan faktiskt avstå att klippa gräset intill grannens uteplats om man ser att grannen har grillmiddag. Alla borde skaffa sig en självgående gräsklippare. De är helt tysta, klipper dygnet runt och man behöver varken hamna i grannfejder eller anstränga sig. Suveränt!
Någon absolut tystnad kan man inte förvänta sig. Men man kan utgå ifrån att andra inte medvetet stör – i varje fall inte till outhärdlighet. Som granne är man en del i en gemenskap oavsett om man har valt det själv eller inte. Alla förstår inte att deras motorgräsklippare, motocross och musikmaskin inte upphör att låta vid tomtgränsen. Det måste man visa tolerans för och vänligt förklara detta akustiska fenomen.
Trädgårdsägare måste inse att deras trädgård ger dem inte rätten att störa andra. I så fall är de inte bara självupptagna, utan också lite korkade – och då tycker jag synd om dem.