Pastoratet försöker rädda ansiktet

Wienerbageriet. Det är inrymt i det som en gång var Norrgårdens mangårdsbyggnad.

Wienerbageriet. Det är inrymt i det som en gång var Norrgårdens mangårdsbyggnad.

Foto: Karl-Johan Norén

Insändare2019-03-06 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det tycks som om Folkungabygdens pastorat börjat inse att deras start på holdingbolaget med inköp av bageri blev ett fiasko, och nu i ett desperat försök att rädda ansiktet börjar tvinga människor att handla där genom att ge bageriet monopol gällande inköp till minnesstunder i kyrkans lokaler.

Man trodde väl att kyrkans mörka tid där kyrkans företrädare ansåg sig ha makt att förtrycka sina egna medlemmar var en passerad tid, men sen kyrkan upphörde att vara en statskyrka har nu andra makter tagit över.

Vem anser kyrkoherde Lennman vara husets ägare när han uttrycker ”att vi måste se om vårt hus”? Han säger vidare att pastoratet upplåter kyrkans lokaler gratis till församlingsmedlemmar vid minnesstunder, men denna lilla ynnest från kyrkans sida är verkligen inte gratis. De som fortfarande är medlemmar betalar faktiskt tusentals kronor om året under hela sin livstid. För många handlar det bara om att veta att man har tillgång till kyrkan just vid begravningar.

Enligt de villkor som Folkungabygden nu på ett ensidigt sätt gjort med sina medlemmar har de nu tvingats bli delägare i ett bageri och tvingas att handla i detta bageri till fullt pris om de ska ha en minnesstund i kyrkans lokaler.

Om människor verkligen ställer upp på detta blir det kanske en god affär för pastoratet att köpa en blomsteraffär och tvinga människor att handla där om de vill ha begravningar i kyrkan.

Heder åt Fonus som reagerat och hittat alternativa lokaler till minnesstunder.

Man önskar att också kommunerna säger ifrån och annars tar över hela begravningsverksamheten, vilket vi nog är många som önskar.

IS