Svar på nyhetsartikeln "Uppgifter: 25 anställda ska bort från psykiatriska kliniken" (3/5) och debattartikeln "31 läkare slår larm: "Kan inte garantera patientsäkerheten" (25/4):
Den 28 februari kom Region Östergötland med beskedet att 900 vårdpersonal ska varslas. Tänk dig att du är en individ som är beroende av trygga relationer i vården för att klara vardagen. Vad händer då om din kurator varslas? Hur ska vården hinna med alla de personer som nu står utan stöd i en situation av ett redan ansträngt ekonomiskt läge? Vad händer när en person som är i behov av en trygg person tas ifrån det? Svaret är att det inte kommer bli bra. Det är därför patienternas perspektiv måste tänkas på innan man varslar.
Inom vården, särskilt den psykiatriska, är relationsbyggande en grundpelare för att patienten ska känna sig trygg så att det går att jobba på en förbättring. Om då personalen som patienten känner sig trygg med varslas kommer utvecklingen mot en förbättring att avstanna eller backa. Detta förtroende kommer att ta lång tid, mycket resurser och mängder av anspänning för den individ som redan inte mår bra att bygga upp igen. En individ som är fungerande tack vare en bra relation i öppenvården, kan försämras till den grad att hen hamnar inom den psykiatriska slutenvården och har en lång väg tillbaka till ett fungerande liv igen.
Den psykiska ohälsan kommer öka när personer förlorar sitt skyddsnät, det är ett faktum. Detta kommer leda till att fler personer kommer att hamna inom den psykiatriska slutenvården. Om det då varslas personer från slutenvården så kommer det att finnas mindre resurser i och med färre personal, vilket kommer leda till högre arbetsbelastning med mindre stöttning och minskad effektivitet vid inläggningar. Det kommer ta längre tid att må bättre. Detta kommer leda till att patienter försämras fortare efter inläggning och blir mer återkommande inom slutenvården. Detta är ohållbart, både för patienter och personal, och därför behövs det anställas ny personal som ersätter den som blev varslad. Detta kommer bli dyrt och i slutändan kommer det inte att bli någon ekonomisk vinst, utan bara lidande. Om det sparas lite pengar, är det verkligen värt när människoliv kommer att offras?
Jag vill inte bli av med min kurator, för jag klarar inte av att börja om med en ny relation. Jag vill kunna veta att vi kan jobba som ett team mot förbättring i slutenvården för att personalen känner mig. Jag vill inte hamna på den absoluta botten igen. Det är därför som patienternas perspektiv måste räknas in innan man varslar.