”En 15-minuters cykeltur tar dig nästan överallt i Linköping” står det skrivet på kommunens hemsida. Det må gälla innerstaden, men Linköping är en stad där det är cirka sex mil fågelvägen från kommunens norra del till den allra sydligaste. Det står också att det finns 49 mil cykelvägar. Frågan är om längden på cykelvägarna är ett bra mått på hur cykelvänlig en kommun är. För att transportera sig från A till B är kortare och rakare cykelvägar att föredra.
Jag cyklar gärna, men för min dagliga pendling mellan Sturefors och mitt arbete i Mjärdevi blir det oftast att jag måste ta bilen. Helt enkelt för att tiden inte räcker till mellan arbete, barnens aktiviteter och egna åtaganden. Jag skulle ännu hellre åka kollektivt, men sightseeing genom Linköping varje dag, inklusive ett byte på resecentrum finns det inte plats för i min kalender. Det gäller säkert många andra som arbetar på stora arbetsgivare i kommunen som Saab, US och i Mjärdevi teknikby.
Att fossildrivna bilar är miljöförstörande går inte att förneka, men för de som inte bor i Linköpings innerstad är bilen ett nödvändigt ont för att få livspusslet att gå ihop. Dagens fossildrivna fordon kommer genom teknologier ersättas i framtiden av miljövänliga fordon, som exempelvis elbilar eller typgodkända elmotorcyklar.
Vi ska inte upprepa historiska misstag när det gäller framtida trafiksatsningar. Under 50- till 80-talet var allt fokus på bilvägarna medan eventuella cykelvägar drogs i snirkliga omvägar. På 90-talet svängde pendeln över och allt krut skulle läggas på cykelvägarna. Infrastrukturen måste anpassas för Linköpings växande befolkning. När bostäderna blir fler, måste även bilvägar, cykelvägar och kollektivtrafik byggas ut i samma takt. Det ger frihet för flera!
Andreas Vilborg (L)
kandiderar till kommunfullmäktige i Linköping