Med häpnad lyssnade jag på morgonnyheterna i radion. Debatt mellan skolutredare och friskoleledare.
Debatten handlade om skolans misslyckande och att friskoleelever klarar sig sämre på gymnasiet än elever från kommunala skolor.
Skolutredaren framhöll friskolornas glädjebetyg som orsak till skillnaden. Friskoleeleverna kommer in på betyg, som inte motsvarar deras kunskaper, medan friskoleledaren talade om fel på betygssystemet och på något sätt lyckades hon få oss att tro att betygssystemet är grunden till problemet. I verkligheten har det ingen betydelse. Det har ju ändrats hur många gånger som helst, utan att ge något resultat.
Felet ligger ju i praktiken 32 år tillbaka i tiden. Det var då elevpengen kom till och eleverna fick ett pris på sitt huvud – på det huvud som skall fyllas med kunskaper. Många av oss, som verkade inom skolan, förstod redan då, att detta skulle leda till en orättvisa och segregerade skola.
Hur kan det ta skolutredare 32 år att komma fram till detta och ändå inte med full kraft hävda att så är fallet?
Så länge en skolledare kan påstå att skolans misslyckande beror på betygssystemet kommer inget att ändras och vi får behålla det skolsystem och den skola vi har i dag.