Jag har blivit lärd att orsaken till att inflation uppstår beror på en marknad som har det lite för bra. Det vill säga att folk konsumerar och lånar pengar som aldrig förr, vilket leder till ökad efterfrågan, vilket i sin tur leder till att priser på varor och tjänster skenar iväg. Marknaden blir överhettad och det blir dags att slå till bromsarna.
Nu säger Riksbanken att inflationen har fortsatt (trots den senaste räntehöjningen) och den har nått upp mot 10 procent. Därför vill man nu höja styrräntan ytterligare, med minst 25 punkter.
Men är inte fakta att roten till nuvarande inflation heter kriget i Ukraina, vilket har lett till skenande priser på energi och råvaror och absolut inte att Sveriges befolkning har det för gott ställt? Det är väl fråga om prishöjningar vilka motiveras av orsaker som ligger helt utanför vår kontroll. Och just därför tvivlar jag starkt på att Riksbankens räntehöjningar skulle ha någon inverkan på grundorsaken till dessa prishöjningar.
Dessa höjda priser på energi, tjänster och mat gör att de allra flesta svenskar i dag känner sig väldigt ekonomiskt begränsade redan som det är. Att då smälla på med ytterligare höjningar av räntan känns för mig som att Riksbanken slår på en befolkning, och näringar, som redan ligger ner.
Det är inte svårt att tänka att detta leder till ännu mindre konsumtion, därmed ännu fler konkurser, därmed ännu fler arbetslösa och, simsallabim, så har vi skapat oss ett monster till lågkonjunktur på riktigt. Är det inte så att det är nu, om någon gång, som det är statens uppgift att göra allt de kan för att hålla maskineriet igång? Inte tvärtom, som det nu verkar förhålla sig.
Ytterligare en fundering jag har är att om Riksbanken nu anser att svenskarna har ekonomiskt utrymme att hantera ytterligare höjning av räntan, varför skall då staten gå in med elstöd? Det blir lite som att staten subventionerar räntehöjningen med bidrag.
Kan någon förklara?